Saknaden av någon som klivit av mitt tåg

Igår så satt jag och surfade runt på diverse hästsajter i jakt på information om gamla hästar jag ridit genom tiderna. Rätt vad det var så stötte jag på hennes namn på en sida. En gammal vän som inte längre sitter på mitt tåg. Hon steg av för många år sen, men jag valde att blunda och inte förstå. Jag fortsatte att höra av mig då och då, ibland fick jag tag i henne och ibland fick jag det inte. När jag slutade att höra av mig helt för mer än ett år sen så dog kontakten ut helt.

När jag såg hennes namn så högg det till i hjärtat på mig, en saknad som bara sög sig runt i bröstet. Jag fick en nästan oemotståndlig längtan efter att ringa henne och bara prata lite trots att klockan var över tolv på natten. Men det är ingen idé… Precis som i ett kärleksförhållande där den ena parten tappat kärleken och gått vidare, så har hon slagit ut vingarna och flugit iväg från mig.

Jag gjorde ett sista försök i somras att skriva ett brev till henne där jag beskrev hur jag uppskattat henne under alla de år vi varit vänner och att jag gärna håller kontakten om hon vill det. Om hon inte ville det så skrev jag till henne att jag inte kommer tränga mig på mer. Brevet besvarades med en outgrundlig tystnad. Ingenting har jag hört.

Jobbigt och sorgligt, sakta men säkert så går det upp för mig. Jag har blivit utrensad och bortvald. Det har tagit jättelång tid för mig att förstå det och jag måste nog fortfarande tänka på det ett tag till för att verkligen innebörden i det. Det gör så ont i hjärtat, det är inte långt ifrån samma känsla som när någon blir dumpad i ett förhållande.

Nu följer en liten tid då jag måste gå och grunna på detta. Vrida och vända på frågorna: “Vad kunde jag gjort annorlunda?” “Gjorde jag något fel?” “Vad var vår vänskap egentligen värd för henne?” Jag vet ju egentligen alla svaren, men det tar tid att ta in. Jag kommer förstå. Ingenting kunde jag göra, hon gjorde val som jag inte kan påverka. Jag måste släppa och gå vidare. Det är slut.

I denna situation så tänker jag på alla underbara människor som väljer att sitta kvar på mitt tåg. Vissa har åkt med längre och andra har gått på ganska nyss. Vissa väljer att sitta kvar trots att våran relation har förändrats mycket, exempelvis från att vara en lång och djup kärleksrelation till att vara en minst lika djup och pålitlig vänskapsrelation.

Tack till alla mina underbara vänner! Ni ger mig så mycket på ert alldelles eget sätt! Stor kram!