Att utöka tiden

Jag har precis avslutat ett samtal med en god vän, Veronica. Hon födde det tokiga tanken i huvudet på mig att jag och Mumma kanske faktiskt skulle försöka oss på att tävla spår fram i maj. Jag bara pratar och pratar om det, men det blir aldrig av. Det stora hindret har väl varit apporteringen hittills, men nu ser ju det ganska bra ut just nu. Dessutom så är väl förmodligen inte målet att bli klassetta utan att komma till start över huvudtaget och känna om bruks är något för mig.

Hundträningen just nu är ju väldigt begränsad men vi har regelbundet träning med kvällsmaten varje kväll. Fokus det senaste har legat på apportering och ögonkontakt.

I ögonkontakträningen så kör jag “valpträningen” med att hålla ut godis i ena handen och invänta en blick från henne. Vänster hand fungerar av någon anledning mycket bättre än höger hand. Det är så fascinerande det där, att det kan vara så stor skillnad på att göra på olika sidor. Höger sida kommer dock starkt, det har utvecklats från igår då hennes huvud bara gick som en jojo mellan handen och mina ögon.

Apporteringen går också starkt framåt. Jag jobbar på att dra ut på tiden som hon håller den, helt utan andra störningar. Lottis tyckte att jag skulle försöka lägga in ett lugnt “bra” för att bekräfta att det hon gör är rätt under tiden som vi utökar tiden. Till en början så var det mer problem än hjälp, hon släppte varje gång som jag sa “braaa”. Jag har fått träna in det också, att jag kan berömma utan att hon ska släppa. Nu kan jag faktiskt berömma ganska glatt och hon håller ändå kvar.

Hon är rolig lilla Mumma, idag så blev hon väl trött på att stå och vänta på belöning (vi låg mellan 5-8 sekunder idag) och då satte hon sig självmant ned runt 3-4 grr. Jättebra ju!! Det är ju nästa steg, att hon skall kunna sitta med apporten i munnen. Jag ska försöka förstärka det ännu mer nästa pass så kanske jag får in det alldelles gratis.

Nu är det snart dags för att “avkönifiera” Mumma, hon skall kastreras den 9 mars. Jonas är inte helt positivt inställd till det, han tycker det är hemskt att vi ska skära bort känslor på henne. Igår så var vi på hälsoundersökning på Fyrfota och fick även information om hur kastreringen kommer gå till och vilka risker som finns. Jag kanske är kall och okänslig men jag tar riskerna och får mycket positivt på köpet. Den största vinsten är att hon inte kommer löpa mer och att hon inte löper någon risk att få livmoderinflammation!

När hon är kastrerad och har läkt ihop så skall vi börja på simningen igen. Det blev inte alls den vinter jag tänkt mig, varken jag eller Mumma är i den form som det var tänkt. Men! Jag och Jonas började på något som heter Indoor Walking i tisdags och tanken är att vi skall gå en gång i veckan för att komma i bättre form. Det i kombination med att Mumma skall börja tränas och även gå upp lite i vikt (hon är lite mager just nu) kommer ge bra förutsättningar för en fin spår- och agilitysäsong i vår hoppas jag!

Det blir som vanligt en spännande vår och sommar! 

Nu längtar vi efter sommar och sol!