Genombrott!

Idag har vi gjort ett nytt stort genombrott i apporteringen! Jag har för första gången på länge känt att det nog kommer gå vägen med apporteringsträningen till i maj då vi ska tävla.

Jag har filmat en riktigt dålig film som jag tyvärr inte hade något program att redigera med, så ni får se hela filmen och den är mörk och dålig. MEN! Den visar en Mumma som gång på gång plockar upp apporten i munnen och håller den så långt som 1-2 sekunder emellanåt.

Det är ett STORT genombrott för oss som kämpat med rullande apporter och frustrerad matte som bara tänkte negativa tankar. Jag vågade för första gången på ett tag ta fram den lite större träapporten igen. Jag tog ju bort den helt ut träningen eftersom den förde med sig så negativ associationer.

Den stora skillnaden i träningen nu och då är min inställning. Nu tycker jag att det är ärligt roligt att träna apportering, jag ser i min attityd på filmen att jag ser lugn, avvaktande och positiv ut. När jag pratar med Mumma så låter jag verkligen som jag tycker hon är duktig och hon piper också mycket mindre än tidigare, förmodligen för att jag bekräftar att hon gör rätt. Jag kommer på mig själv med att helt plötsligt “komma på” att man även kan kela med sin hund som beröm. Mumma blir busig/uppspelt av kli och kel på kroppen och det passar bra som en energiboost i detta momentet.

Jag har så smått börjat att lägga in ett mjukt och lugnt “håll fast” när hon håller bra. Det är ju än så länge så korta, korta pass så det är svårt att få det exakt, men jag tycker se små effekter av det. Jag har också medvetet låtit henne försöka mer med apporten, så att jag bara försöker klicka för de gånger då jag ser att hon verkligen håller ordentligt i den. Svårt det med, men jag tycker jag lyckas ganska bra. Klickerträning är svårt, det är inte bara hunden som skall göra rätt, tränaren skall hinna klicka i rätt tid!

Här följer filmen för er som är intresserade: