Monthly Archive for October, 2009

Duktig liten spårhund

Idag har vi varit hemma i Tidaholm eftersom min lilla mamma fyllde år i onsdags. Jag frågade redan för några dagar sedan om hon skulle kunna tänka sig att lägga ett spår till oss, jag blev lite inspirerad att göra bruksarbete efter sökkursen förra helgen.

Mumma har inte spårat på hur länge som helst, jag kommer faktiskt inte ihåg när jag gjorde det sist. Jag antar att det var i senvintras nån gång men jag är inte säker. I vilket fall så är hon ruskigt ringrostig och därför så var det spåret som mamma lagt perfekt!

Mumma tog upptaget på spåret som inget och spårade nog bara runt 10 meter innan hon fick sin första belöning, en toarulle med en köttbulle i. Hon blev väldigt förvånad och glad givetvis och låste sig lite vid belöningen innan hon drog iväg i spåret igen. Ju längre spåret gick desto mer beslutsam och glad blev hon och hon stötte på mellan 6-8 toarullar med köttbullar med varierande mellanrum. I början var hon lite långsam och med hög nos men hon jobbade upp sig mer och mer. Jag är jätteglad för att det gick så bra och framförallt att det var ett så perfekt spår för henne, inte så himla lätt men ändå väldigt motiverande! Tack Mamma! :D

Mumma i ett nötskal

För er som känner Mumma både sedan länge och lite nyare vet att sättet att säkerställa att det verkligen är hon och inte någon annan liten pudel är på hoppandet. Hon är född med det skulle jag vilja säga, ändå sen hon kom hem till mig som 10 veckors litet snöre så har hon hoppat så där upp och ned.

I början när jag hade henne så ville jag att hon skulle sitta när vi var på promenad och mötte bilar. Då tog det 10 hopp innan hon snyggt och prydligt satte sig på sin lilla lurviga rumpa och kikade upp på mig. Så otroligt söt! :) Tyvärr är det ju så att hoppandet inte alls är bra för Mummas mjukhet och rörlighet i ryggen så vi försöker i möjligaste mån att undvika att hon hoppar för mycket.

Att alltid hindra henne från att hoppa vore dock som att ta ifrån henne hennes personlighet! En Mumma utan studs är ingen Mumma…

Apporteringsträning hemma i vardagsrummet

Inlärning av apportering from Linda Ekström on Vimeo.

En sökhelg till ända

Egentligen så orkar jag inte blogga nu, jag är ordentligt slutkörd i såväl kropp som knopp. Det stoppar dock inte tankarna att snurra runt, runt, runt i huvudet och därför tog jag till slut beslutet att börja skriva nu ändå.

Som jag skrev för några veckor sedan så var jag i helgen anmäld till en sökkurs som arrangerades gratis via Borås Bk (vilket det senare visade sig inte riktigt vara sant, men det är en annan historia…). Igår förmiddag så började vi med ungefär 1 ½ timma teori och vår kursledare Sven Östh visade sig vara en väldigt duktig föreläsare och en sympatisk människa. Jag har ju aldrig egentligen engagerat mig i sök, annat än när jag läst på kompisars bloggar, så jag hade spänd förväntan på vad som komma skulle.

Just teorin var väldigt bra, jag fick en grundlig och välfylld  genomgång på vad sök innebär, hur stor rutan är, vilka klasser som finns och vilka olika metoder man använder sig av. Uttryck som “rullhund”, “dyk upp”, “pop up” och “skallhund” är numera uttryck som jag förstår och som jag även till viss del upplevt. Jag antecknade flitigt under tiden och som vanligt var jag den enda på kursen som gjorde det. Det hör till vanligheterna när jag går kurs, så jag är van (förmodligen så har väl folk väldigt mycket bättre minne än jag så de kommer ihåg all teori i huvudet… ;-) ).

Efter teorin så tog vi våra bilar och åkte ned till skogen för att påbörja våra övningar med hundarna. Vi började med oss tre tjejer (Lena, Lotta och Linda ;) ) som hade helt färska sökhundar. Vi fick köra hittaövningar där man skapar ett intresse för figuranten vid stigen och sedan går ut 20-3o meter ut och låter hunden hitta figuranten och få belöning. Det gick bra med Mumma! Dock så försökte vi med lösrulle senare på eftermiddagen och det funkade inte. Jag var osäker på det redan innan men tänkte att det kan ju vara värt att prova iaf.

Sammanfattningsvis så kan man väl säga att begränsningen hos Mumma ligger i att hon inte kan apportera, för vi kan inte utveckla övningarna eftersom hon inte kan hämta en lösrulle. Just detta jobbar vi ju väldigt mycket med just nu, men det var svåra förhållanden för henne i skogen idag. Hon var inte alls förbered på sin uppgift (den var ny för henne), hon hade suttit i bilen länge och hon fick kort tid på sig att värma upp. Vissa av dessa anledningar i kombination med att hon just inte är säker på apportering gjorde kanske att hon var något mer begränsad än om det skulle varit en känd miljö. Jag är i alla fall nöjd med att jag med rätt mycket jobb lyckades leka igång henne så hon tog rullen och sprang med den cirka 5-6 m i munnen. Jag hoppas över sista övningen på eftermiddagen och det känner jag mig nöjd med. Vi utvecklades så långt vi kunde under de omständigheter som råder!

Jag kommer inte gå igenom varje övning som vi gjort, men en sammanfattning kommer ni få i alla fall. Det jag lärt mig i helgen är en hel del hundhantering. Det är imponerande att träffa Sven Östh som hållt på med hund sedan 1974 och som har ett så modernt sätt att tänka på hundträning. Jag skall inte sticka under stol med att jag inte var helt positivt inställd till kursen från början, mycket  just för att jag inte visste vilka träningsmetoder som skulle användas. Dock så blev väldigt positivt inställd när vi  jobbade med inställningen att hunden är en välvillig individ som tycker om att samarbeta, det är inte alltid att alla har den inställningen.

Det är svårt att beskriva Svens erfarenhet i ord, men några känslor jag fick med mig var: kreativ, lugn, positiv och bestämd. Jag tyckte väldigt mycket om det sättet han bedrev kurs på, ordning och reda med ganska hårda regler. En av de bästa sakerna på hela kursen var att han vågade att säga vad han tyckte, han gick på respektive individ och sa till om han tyckte att de gjorde fel. Inte alls på något otrevlig sätt, utan bara rak och enkelt. Han var inte där för att skaffa sig kompisar, utan för att lära oss som gick kursen mer om hund och sök.

Min inställning till sök är numera att jag vet att det är något som jag inte kommer hålla på med. Anledningen till detta är inte att det inte verkar skoj, det verkar oerhört roligt att hålla på med. Just att man blir ett gäng som tränar tillsammans under en längre tid känns tilltalande och att vara ute med sin hund som får jobba fysiskt och psykiskt i skogen. Det är underbart att se de lite mer erfarna hundarna att bara skaka över att få ge sig ute på sitt skick, de älskar sitt arbete!

Vad är det som är problemet då? Jo, tiden! Jag visste nog det redan från början, men ville ändå ta tillfället i akt att prova på sporten eftersom tillfället gav. Dessutom så fick jag ganska tidigt in i passet igår reda på att små hundar inte har någon chans i högre och elit klass i sök och det spelar väl inte mig någon större roll egentligen. Jag hängde mest upp mig på det eftersom jag fått reda på att det är svårt att få med folk i sökgäng och då kanske det är bättre att inte förutsätta direkt att alla vill upp i elitklass från första start.

Jag frågade om det finns något sökgäng på Borås Bk men det finns det tydligen inte, vilket inte direkt skapar bättre möjligheter att träna. Den tjejen som höll på med sök i kursen åkte hela vägen till Mark för att få träna sök och det tilltalar inte mig så mycket. Agilityn tar redan så lång tid så att jag skulle kunna åka 3-4 mil för att vara borta hela dagen för att ligga figurant för andra hundar större delen av tiden är väldigt liten.

I vilket fall är jag jätteglad att jag anmälde mig till kursen för jag lärde mig jättemycket av att ligga figurant åt de andras hundar, både jättestora schäferhanar som försiktiga lagottotikar. Det är roligt att jobba med olika typer av hundar och jag fick mycket beröm av såväl Sven som de andra för mitt arbete med såväl min egen hund som de andras hundar. Det var roligt att höra!

Något annat roligt som hänt: Mumma har börjat löpa! Det passar jättebra eftersom vi kommer åka till USA om 5 veckor och då behöver vi hundvakt av Gunilla som har lilla Bamse hemma. Blandrasvalparna skulle säkert bli jättegulliga och fina, men riktigt så roligt ska vi inte ha det!

Kan pudlar simma?

Svaret på frågan är att dom kan det :) I tisdags så var mitt och Mummas första besök på Blå Stjärnans djursjukhus här i Borås och som tur var så var det ju ett positivt första besök. Min farhåga var ju som jag kanske skrivit tidigare i bloggen så var jag lite orolig att Mumma verkligen skulle hata simningen men jag behövde inte vara orolig.

 

Eftersom det var mitt första besök så fick jag först släppa loss Mumma så hon fick springa runt och nosa runt i lokalen under tiden som vi pratade igenom vad det innebär att friskvårdssimma sin hund och vad man skall tänka på. När vi var klara med det så fick Mumma duscha av sig och ta på sig en flytväst innan hon fick två styrlinor fästa i västen så att vi skulle kunna styra henne i poolen. Lotta som var min instruktör för kvällen lyfte i Mumma i badet och styrde ut henne i mitten av poolen där hon fick plaska av sig.

Mumma var mycket lugnare än jag tänkt mig, visst var hon stressad men inte alls så galen som jag förväntade mig och i slutet så följde hon mig till och med. Hon simmade inte mer än totalt 5 minuter denna gången (fast med vila emellan förstås, hon vilade nog runt 3-4 min med) och ändå var hon helt skakis i benen av anspänningen när hon kom upp.

 

Mumma på Snapphanefejden i somras

Vi masserade henne när hon kom hem och sen somnade hon gott senare på kvällen när vi gick och la oss. Vi har än så länge 3 grr framöver inbokade, sen drar vi till USA så då hinner vi inte med fler gånger!

Just nu är det lite tungt, jag tycker det är jobbigt med allt det mörka på kvällarna. Det är inget roligt att ge sig ut själv på promenad när det är helt svart och blåsigt, dessutom så känner jag mig lite deppig och grubblande också vilket inte direkt hjälper till. Jag känner igen det, det händer ju varje höst. Ibland skulle jag tro att jag skulle må så mycket bättre i ett land med mer ljus, men samtidigt så älskar jag ju Sverige :)

 

Kärlekarna i mitt liv!

Något som är positivt är att jag har en hel del roliga projekt framför mig, dels så funderar jag på att gå någonslags instruktörsutbildning. Just nu så står valet mellan en vidarutbildning inom agility eller att läsa till klickerinstruktör. Alla dessa utbildningar går av stapeln på Vinna Hundcenter och det är duktiga Emelie som håller dem båda. Jag har inte bestämt mig ännu vilken av utbildningarna det ska bli, men jag hoppas att det blir någon av dem.

En annan rolig grej som ligger framför mig är ju förstås vår USA-resa. Vi har egentligen hela resan bokad nu och det känns väldigt spännade! :) Nu är kvällen slut så jag antar att det är dags att krypa till kojs igen. Ha det gott vänner!

 

Vad härligt det var i torpet i somras! 

 

Sammanfattning av apportering och ställande

Idag är det lydnadskurs och därmed är denna perioden av 2 veckors träning slut vilket innebär att det är dags att avsluta denna omgång och utvärdera om jag kom till de resultat jag tänkte mig.

Apporteringen

 Jag tänkte mig följande: Börja få fram ett lyftande av apportbocken från golvet, få fram någon sekunds hållande.

Resultatet: jag har fått fram ett lyftande av såväl minidummies som apportbocken, dock korta sekvenser. Mitt mål har varit att försöka lägga värde i apporten och jag har haft väldigt fin attityd hos henne. Apporten har ju tidigare varit ett spänt och ansträngt moment för oss som speciellt jag tyckt varit väldigt jobbigt, men det tycker jag släppt väldigt bra för oss båda. Det har blivit ett mycket mer lekfullt och interaktiv moment för oss!

 

 

Ställande under gång

Jag hade tänkt mig följande: Kalla in mot mig, “fejka” kasta boll och få fram ett ställande, kasta sedan bollen.

Resultatet: Jag började med att kalla in och kasta boll bakåt, men jag fick aldrig någon riktigt snits på det. Av den anledningen så gick jag över till att ha henne att följa mig vid sidan och sedan säga “stanna” och kasta bollen direkt när hon stannade. Det har fungerat väldigt bra! Hon gör snabba fina stopp! Jag har även tränat inomhus genom att kommendera, klicka och belöna med hennes kvällsmat. Det gav också fina resultat och jag känner mig nöjd med de resultaten.

 

 

Nu får denna träningen vila ett tag tror jag. Ibland ramlar saker på plats genom viss vila och jag tror det är dags för lite vila för apporteringen. Jag är inte på långa vägar klar med det, men just nu så behöver det ligga till sig lite tror jag. Det är svårt att bryta nu och börja med något annat, men jag tror det är en bra idé

Jag läste ett bra inlägg på Klickerkloks blogg angående tävlingsträning på egen hand och när jag får tid så skall jag lägga lite mer vikt på det. Just att träna på att tävla tror jag är precis lika viktigt som att träna på de faktiska momenten. Inom agility är det ju ganska känt att man får träna på att tävla på olika hinder, underlag, olika nummerskyltar osv. innan hunden lär sig att generalisera mellan olika miljöer och underlag. Det är ju väldigt vanligt att man har med unghundar under tiden som tävlingshunden tävlar, allt för att vänja dem vid miljön.

En början till tävlingsträning tror jag faktiskt är att lägga hunden plats lite varstans, inte bara på “platsliggningssituationen” utan på promenader, på Hulta torg, på skjutfältet osv. Massor av olika miljöer så hunden är van vid vad som helst! Veronica och Karin lärde mig att träna på att få en hund att ligga kvar under tiden den andra blir inkallad, allt för att träna inför faktumet om någon hund skulle gå upp på platsliggningen. Det skall jag också träna på!

 

Bilden lånad från Jenny & Pilo’s blogg

 

Nu är det snart dags att byta om och åka ut till Vift för att lära sig mer om lydnad. Ha det så bra! :)

Dagen i bilder

Det finns inte så mycket att säga om dagen eftersom jag och Jonas lyckades sova bort hela eftermiddagen. Jag hann dock att ta några bilder på förmiddagen som får symbolisera dagen. Här följer dom:

 

Det börjar bli lite ordning på vår trädgård

 

Ovanligt att jag har en nyfiken liten pudel med på bilden 

 

En av spångarna på Kransmossens 9:a

 

 

 

 

Kärlek

 

Frostigt och vackert

 

 

Det är en förmån att ha så här fina promenadvägar inom 10 min hemifrån

 

 

 

 

MAGiks agilitytävling

Tired wouldn’t begin to describe it var en statusuppdatering som en av mina vänner på Facebook precis skrivit. Det är ett väldigt målande uttryck för det jag känner just nu. Få saker skulle kunna få mig att uppbåda någon som helst energi just nu. Jag sitter djupt nedsjunken i soffan med en familjemedlem på var sin sida av mig. Vi är mätta och trötta, en av dem sover djupt och den andre kikar på Körslaget. Vem som är vem förstår ni säkert… :)

Vi klev upp kl 06 i morse för att packa och ge oss av till Strömmaskolans ridhus i Sätila eftersom Jonas och Mumma skulle göra sin agilitypremiär tillsammans. Morgonen började med att jag hjälpte Molly med att gå banan eftersom hon skulle köra sitt lopp med papillonen Fleur. Jag kommer inte dra några resultat eftersom jag helt enkelt inte kan komma ihåg hur det gått för alla mina vänner.

Jonas gjorde sin premiär med att glömma banan och körde nog runt 10 av de totalt 20 hinder som banan bestod av. Dock så tog han sig för varje lopp och slutade dagen på topp med att gå runt på 5 hinder fel och en del tidsfel vilket gav honom en 13 plats av 23 startande. Det tycker jag är jättebra gjort med tanke på att de tränat 1 gång tillsammans och att det var förra söndagen! :)

Det var många av mina vänner som tävlade idag: Molly och Fleur, Molly och Bamse, Gunilla och Kakan, Veronica och Izla, Karin och Svea och Anki med Zimba. Trots att jag inte sprungit något lopp alls under dagen så har det varit en jättebra dag. Jag har fått se mycket fin agility, socialiserat med mycket trevliga människor och gått många banvandringar. Det är skoj att hjälpa de som behöver med tips inför banvandringarna och jag tror såväl Molly, Gunilla som Jonas har känt att det varit skönt med lite stöd i vilket vägval de skall göra.

Jag vann faktiskt ett litet pris även om jag inte tävlade, jag vann ett av första prisen på lotterierna och fick med mig en fin handduk hem! :)

 

 

Nu får det nog räcka med uppdatering för idag, jag är trött och ska slötitta på tv resten av kvällen. Tjipp tjipp!

Liten snörpa

Jag sitter och kikar på kort på Mumma när hon var ett litet gryn och jag blir alldelles varm i hjärtat när kikar på bilderna. Var hon inte underbart söt? Jag tror hon vägde 1,5 kg när hon kom hem till mig och Mikael den 11/12 2004. Det är så härligt med unga djur av olika arter för de är så oförstörda och naiva, de är positiva och mjuka i sitt sinnelag! Jag tycker mycket om att jobba med såväl unghästar som unghundar just för att de är så mjuka och formbara. De har en underbar inställning till livet helt enkelt!

 

Lilla skruttan som är 2 månader gammal

 

Mumma i Mikaels knä första kvällen hemma

 

I söndags och igår så har jag lagt lite tid på att massera Mumma eftersom vi skall iväg och friskvårdssimma på tisdag. Hon gillar inte att blir masserad, jag antar att det är kombinationen att man måste ligga stilla under tvång och att det emellanåt gör ont och är jobbigt. Efter att hon har fått massage så studsar hon upp och sträcker sedan på sig flera gånger och viftar intensivt på svansen när hon får på sig sitt BackOnTrack-nättäcke. När hon rusat omkring lite så lägger hon sig på rygg och somnar i soffan. Gott :)

Idag så fick hon jobba ihop sin kvällsmat genom att träna apportering. Jag använder mig att en stor och en lite dummie idag och fokuserade på att få henne att lyfta ordentligt. Det är väldigt svårt att få till klicken så att de kommer när hon verkligen håller i dummien och inte när hon släpper, det blev ett antal gånger som jag klickade när hon precis släppte den. Hon fick jobba ett ganska långt pass med apporteringen idag och det gav resultat (om än små). Jag tycker det verkar som hon håller någon sekund extra när hon plockar upp från golvet och något stadigare.

“Problemet” med Mumma är att hon är enormt arbetsvillig men att allt sker väldigt snabbt och ibland lite hafsigt. Det är säkert så jag tränat henne, inte tränat särskilt mycket uthållighet utan hela tiden förstärkt massa olika beteenden och då får jag fram att hon provar runt med en massa nya saker om hon inte får klick direkt. Jag försöker komma från det nu genom att tänka mer lugnt och bara klicka för det jag verkligen vill ha. Inte alltid så lätt ;)

Vi tränade även på ställande under gång, men denna gång inomhus med godis (kvällsmat). Jag lät henne helt enkelt följa mig utmed sidan och sa högt och tydligt “stanna” och hon stannade. Då fick hon klick och mkt godis direkt. Sen körde vi det några gånger på raken, men med varierande längd på när “stanna” kom. Mumma började bli seg när hon fick gå längre sträcka utan att det kom något klick men då knallade jag bara på tills dess att hon hängde på igen, då fick hon kommando.

Det känns bättre och bättre med lydnaden, det är så roligt att träna och det känns inte som vi är jättelångt borta från en start i lydnadsklass 1. Fram i vår så ska det nog bli lite lydnadstävlingar allt :) Jag tror att apporteringen kommer bli vårt bästa moment eftersom vi behöver lägga så mycket tid på det!

Helgen i bilder

Denna helgen har verkligen varit fullspäckad med grejer, dock inga som gjort att jag känt mig stressad utan en lagom variation av olika aktiviteter. Jag har precis kommit tillbaka från en kvällspromenad med Mumsan, det var lite mörkt med med Eurorytmics i öronen så gick det bra. Nu ska jag sitta ned och bara ta det lite lugnt, jag belönar mig själv med lite cola.

Igår förmiddags så styrde jag och Mumsan (hon styrde iof inte så mkt, hon åkte mest med där bak i MiM-buren ;) ) kosan mot Elfsborgs Bk och rallylydnadstävling. Jag har ju anmält mig till en kurs i rallylydnad så jag tänkte se hur det går till. Jag måste säga att jag tyckte det såg ganska lätt ut *rodnar* Det var nästan så jag var sugen på att slänga mig in i tävlingen utan att ha tränat nåt alls ;)

Jag träffade så klart Fatima med jyckar som tyvärr hade opererat knäet och kunde därför inte delta. Dock så var det mysigt att få träffas, det var alldelles för längesen sist. Vi får se till att vi träffas snart igen vännen! Jag träffade även Ann och Nova som gått agilitykurs för mig och Sussie med Issis som tävlade. Mummas gamla Tibbekompis Moltas från dagis med familj.

 

Ann med Nova

 

Moltas med matte på tävlingplanen

Jag passade på att träna lite lydnad när jag ändå var på en ny plats och vi körde igenom platsliggning, ställande, inkallning och fotgående med svängar. Platsliggningen fungerade lite sådär, hon låg bra men sen kom de såna som skulle värma upp inför rallylydnaden och då blev hon osäker och började skälla. Jag gick då tillbaka till henne och då ville hon inte ligga utan hoppade upp hela tiden. Då blev jag irriterad och tryckte på hennes rygg till hon la sig, vilket inte alls är någon smart och genomtänkt strategi. Jag kom dock på mig och avbröt just den momentträningen när jag lyckats få henne ligga. Blir så arg på mig själv, att jag aldrig lär mig att inte ilskna till och tycka att hon krånglar! *suck*

Ställande jobbar vi vidare med att kasta boll bakåt när hon går brevid, det går fortfarande lite knaggligt men det kommer mer och mer. Det är väldigt bra med kaninbollen. Hon tycker den är häftig! :D Inkallningen går i flygande fläng, härligt! Svängarna har blivit jättefina, speciellt vänstersvängarna. Det är skoj att se att träning ger färdighet!

Efter att jag kommit hem från tävlingen så åkte vi till Knalleland för att handla lampor till trädgården. Vi hittade fina lampor på Clas Ohlsson som inte kostade allt för mycket, Jonas satte dem i häcken som gränsar till Trandaredsvägen och det blev jättefint. Nu är det inte bara svart längst ned utan nu har vi lite ljus där med.

 

Lamporna i häcken

 

Vår fina lykta som vi köpte på IKEA förra helgen

 

 Den fina krukan med ljung som står på framsidan 

 

Balkonglådan med kål

 

Tycker ni inte fruktfatet blev fantastiskt vackert? Jag är jättenöjd med det! :)

 

Den fina blomman jag fått av Linn och den blev jättefin tillsammans med fina ljuslyktor, mysigt!

 

Jag planterade om vår Rosmarin och nu är den nedklippt och agerar bonsaiträd

 

Idag så har jag, Jonas och Mumma varit uppe på Borås Bk för att träna tillsammans med  Gunilla och Molly eftersom vi skall åka och tävla på den inofficiella tävlingen som Marks Agilityklubb arrangerar på Strömmaskolan i Sätila nästa helg. Jonas kommer förmodligen att tävla med Mumma och därför behövde vi träna lite. Till min glädje och förvåning så gick det jättebra för Jonas att springa med Mumma och de körde banan två gånger. Det skall bli skoj att se dem tävla på lördag! :)  

Idag har vi inte tränat någon lydnad alls utan jag får lägga lite energi på att träna apportering i morgon tror jag. Vi har ju tränat en hel del det sista så det skadar inte att ha lite uppehåll då och då. Det får inte bli för mycket av det goda! Helgens tips är att träna med pannkakor, Mumma är helt tokig i det! :)