Archive for the 'Agility' Category

Jag är besviken på mig själv

Published on August 2, 2010 in Agility. 2 Comments

Jag har alltid sett upp till dem som  kommer långt inom olika sporter och grenar. Som är så där fullkomligt hängivna och målmedvetna och som  hänger i trots att det är jobbigt och tungt. En person jag verkligen är imponerad av är Anna Käll, hon är så otroligt hängiven agilityn och satsar alltid fullt ut. Hon gör allting fullt ut och har en tanke bakom varje steg i sin träning.

I början av min hundtränarkarriär så var jag också så där hundra procentigt hängiven. Jag la i stort sett all min tid på hundträning och njöt verkligen av det. Jag “nördade” ned mig i det och lärde mig otroligt mycket om hindersäkerhet, grundträning, handling, framförbyte och bakombyte. Jag bara sög i mig allt som gick att komma över i informationsväg. Runt mig hade jag många och engagerade tränare och klubbkompisar som hjälpte mig och min hund att utvecklas och vi åkte gemensamt runt på tävlingar i hela landet. Jag vet att jag kände då att “så här vill jag alltid ha det”…

Men under några år så var det andra saker som kom emellan; det blev några byten av jobb, en längre utlandsvistelse, ny stad, nytt boende och ny klubb. Jag kände stor entusiasm inför att få börja om i en ny klubb och lära mig ännu mer om agility. I min nya klubb så var inte saker och  ting riktigt på samma sätt som det jag kom ifrån, det var en större klubb som inte hade samma tajta sammanhållning som jag upplevt i min gamla klubb. Jag var inte heller längre beredd att lägga samma jobb för klubben som jag gjort i Tidaholm, jag blev bränd på föreningsjobb under TBK-tiden. Under en period i Tidaholm så var jag på klubben i snitt 4-5 dagar i veckan och till slut så orkade jag inte längre. Jag tog en time out och var inte på klubben på en hel sommar.

Många faktorer under åren var det som gjorde att jag tappade sugen och till slut tog den time-out som jag skrev om i våras. Ingenstans menar jag att kritisera någon i den klubb jag bytt ifrån, allting har en mening. Det goda som kommit ut av klubbbytet och pausen från agilityn är att jag insett vad jag är ute efter, vad jag egentligen vill med min träning och tävling.

Just nu längtar jag något fasligt efter agility. Jag och Mumma körde två varv på en rundbana som stod uppställd på Vift häromsistens och fan vad det var skoj!! Lätt och fartigt kändes det! Det var en härlig känsla som jag inte känt på länge och jag hoppas på att jag ska kunna behålla den.

Vilken insikt är det du fått då? tänker du otåligt. Jo, jag har insett att jag är mer en lagspelare än en utspräglad tävlingsmänniska som kan gå över lik för att vinna. Jag kommer aldrig bli så där envis och enträget ihärdig som jag själv ser upp till. Jag blev besviken på mig själv när jag insåg det. Att jag aldrig kommer bli den där som alla ser upp till, som alltid satsar sitt yttersta för att ta sig och hunden så långt det går. På något sätt har jag genom alla år byggt upp en illusion om att jag är den personen och nu när jag ser sanningen i vitögat så blir jag förstås besviken. Sanningen var en lögn.

Men herregud människa, tänker du nu. Ja, jag vet. Men det är så det är. Dock så vet jag vad jag är ute efter med min hundträning, det är den berömda sociala gemenskapen. På en promenad häromdagen så funderade jag på vad jag gillar mest med lydnadsträningen på Vift på måndagarna. Till slut kom jag fram till att det är nog den gemensamma promenaden efteråt då alla hundar springer lösa och busar med varandra som är den allra bästa. Då mår jag som bäst!

En smärtsam insikt som ändå är väldigt skön. Nu när jag vet om det så kan jag jobba för att uppfylla det jag egentligen vill, att vara social. Det är inte fy skam det!

Ett aktivt beslut

Published on April 13, 2010 in Agility. 9 Comments

För er som följt min blogg ett tag vet att jag satte mål för både mig och Mumma i vintras och några av de målen är nu anledningen till att denna blogg skrivs. Jag har till och från under ganska många år haft formsvackor i intresset för agilityn. Anledningarna har varit många och har till stor del berott på mig själv men även till viss del på omgivningen.

Jag kom från en klubb med väldigt tajt sammanhållning i agilitygänget och där jag var en av detta gäng. Jag har aldrig riktigt känt så här i Borås, jag har aldrig någonsin blivit utstött eller undanskuffad från något eller någon men det har inte heller funnits plats. Alla har haft sitt eget och det har inte funnits utrymme att släppa in någon mer, tajta kompisgäng som tränat tillsammans i många år. Det har till och från gjort mig ledsen och besviken och jag har emellanåt känt mig ganska ensam i mitt agilitytränande.

Jag trodde att utbildningen till agilityinstruktör skulle ge mig en push att utvecklas inom ett nytt område inom agilityn, men även där kände jag mig ganska ensam. Det var det som gjorde att jag tog beslutet att inte hålla någon kurs under våren och jag kommer inte göra det framöver heller. Inte i samma form som tidigare i vilket fall.

Det som stod i min blogg där i vintras var att “njuta av livet och de människor och djur jag har runt mig” och det har inte riktigt varit så vad det gäller agilityn det senaste. Jag har inte varit sugen och jag har inte känt lust. Agilityn har känt som ett “måste” och så vill inte jag hade det. Det är inte meningen att en hobby ska vara ett måste.

Så jag har tagit ett aktivt beslut i att lägga ned allt vad agility heter för ett tag framöver. Det är ett stort beslut för mig, det största beslutet jag tagit sedan jag slutade rida 2001. Agilityn har varit en stor del av mitt liv under många år (jag började 2002) och det har gett mig vänner för livet (Veronica, Fatima, Anki, Linn mfl.). Detta är jag oerhört tacksam för!

Det finns inget som säger att jag kanske kommer tillbaka längre fram men just nu är det lydnad och spårträning som gäller! Jag kommer satsa mer på det framöver och kommer utvecklas inom det området! Jag har hittat en klubb som satsar mycket på detta och det känns spännande att se var den klubben och mina nya grenar kan leda mig.

 

Hejdå Agility! Välkommen Lydnad & Spår!

Nedstämd.

Published on March 28, 2010 in Agility. 2 Comments

Jag vet inte vad det är med mig just nu men jag känner mig så tom. Tom på energi men full av känslor. Dock är det inga pirrande glada känslor utan nedstämda tunga känslor som ligger som en kätting kring min kropp. Ofta så känner jag mig irriterad och trött, jag vill inte göra någonting.

Jag vet inte vad det är med mig och jag känner inte igen mig själv. Det är jobbigt att tvinga sig själv och när jag gör det så är jag antingen likgiltig till det jag gör eller så blir jag sur och tvär. När jag väl sitter så hamnar jag oftast framför datorn och har då dåligt samvete för att jag inte gör något annat. Det är ingen idé att förneka att jag är internetberoende, jag kämpar hela tiden emot suget att sätta mig vid datorn för att “kolla vad som hänt”. Om ingen eller inget ställde krav på mig så skulle jag förmodligen tillbringa mer tid här än jag gör nu, vilket inte säger lite det (jag jobbar ju med “data”). Men hur lever man ett liv utan internet i dessa tider? Särskilt som det är så tillgängligt hemma hos oss? Inte så lätt…

Något som jag har fundera på länge är varför agilitytränarlusten inte infinner sig? Jag tappade den i höstas när mina höfter blev så dåliga och den har fortfarande inte kommit tillbaka. Jag längtar lite efter den men samtidigt kanske det är lika bra att avstå om man ändå inte riktigt vill? Jag har svårt att bestämma mig, det är skoj att tävla tillsammans med kompisar men inte roligt att träna själv under våren.

Idag kikade vi på ett hus på vår gata, men det var inte något för oss. Alldelles för trångt och litet, fanns inga direkta biytor i huset utan allt låg i källaren. Det var egentligen inget som brydde mig särskilt mycket om, vi bor bra där vi bor men samtidigt känns det lite jobbigt att inte bli nöjd nån gång. Vi har kikat runt lite här och där, i olika renoveringsbehov och prisklass, men än har inget känts bra. Det är svårt att veta vad man är ute efter, vad man vill ha och vad man vill lägga. Känns som vi aldrig kommer hitta något.

Ja, nu får det nog vara nog med pessimismen. Jag får gå och lägga mig istället så får vi hoppas att det känns bättre en annan dag. Snart är det ju vår i alla fall, det är skönt!

 

Att utöka tiden

Published on February 25, 2010 in Agility, Apportering, Belöning, Friskvård, Mumma and Spår. 1 Comment

Jag har precis avslutat ett samtal med en god vän, Veronica. Hon födde det tokiga tanken i huvudet på mig att jag och Mumma kanske faktiskt skulle försöka oss på att tävla spår fram i maj. Jag bara pratar och pratar om det, men det blir aldrig av. Det stora hindret har väl varit apporteringen hittills, men nu ser ju det ganska bra ut just nu. Dessutom så är väl förmodligen inte målet att bli klassetta utan att komma till start över huvudtaget och känna om bruks är något för mig.

Hundträningen just nu är ju väldigt begränsad men vi har regelbundet träning med kvällsmaten varje kväll. Fokus det senaste har legat på apportering och ögonkontakt.

I ögonkontakträningen så kör jag “valpträningen” med att hålla ut godis i ena handen och invänta en blick från henne. Vänster hand fungerar av någon anledning mycket bättre än höger hand. Det är så fascinerande det där, att det kan vara så stor skillnad på att göra på olika sidor. Höger sida kommer dock starkt, det har utvecklats från igår då hennes huvud bara gick som en jojo mellan handen och mina ögon.

 

 

Apporteringen går också starkt framåt. Jag jobbar på att dra ut på tiden som hon håller den, helt utan andra störningar. Lottis tyckte att jag skulle försöka lägga in ett lugnt “bra” för att bekräfta att det hon gör är rätt under tiden som vi utökar tiden. Till en början så var det mer problem än hjälp, hon släppte varje gång som jag sa “braaa”. Jag har fått träna in det också, att jag kan berömma utan att hon ska släppa. Nu kan jag faktiskt berömma ganska glatt och hon håller ändå kvar.

Hon är rolig lilla Mumma, idag så blev hon väl trött på att stå och vänta på belöning (vi låg mellan 5-8 sekunder idag) och då satte hon sig självmant ned runt 3-4 grr. Jättebra ju!! Det är ju nästa steg, att hon skall kunna sitta med apporten i munnen. Jag ska försöka förstärka det ännu mer nästa pass så kanske jag får in det alldelles gratis.

Nu är det snart dags för att “avkönifiera” Mumma, hon skall kastreras den 9 mars. Jonas är inte helt positivt inställd till det, han tycker det är hemskt att vi ska skära bort känslor på henne. Igår så var vi på hälsoundersökning på Fyrfota och fick även information om hur kastreringen kommer gå till och vilka risker som finns. Jag kanske är kall och okänslig men jag tar riskerna och får mycket positivt på köpet. Den största vinsten är att hon inte kommer löpa mer och att hon inte löper någon risk att få livmoderinflammation!

När hon är kastrerad och har läkt ihop så skall vi börja på simningen igen. Det blev inte alls den vinter jag tänkt mig, varken jag eller Mumma är i den form som det var tänkt. Men! Jag och Jonas började på något som heter Indoor Walking i tisdags och tanken är att vi skall gå en gång i veckan för att komma i bättre form. Det i kombination med att Mumma skall börja tränas och även gå upp lite i vikt (hon är lite mager just nu) kommer ge bra förutsättningar för en fin spår- och agilitysäsong i vår hoppas jag!

Det blir som vanligt en spännande vår och sommar! 

 

Nu längtar vi efter sommar och sol!

 

Funderingar

Published on January 4, 2010 in Agility, Allt möjligt, Apportering and Mumma. 3 Comments

Precis som Kicki så har jag haft mycket tid att fundera och blogga under ledigheten, precis som ni säkert sett på frekvensen på inlägg. Det är skönt och roligt att få skriva av sig och få lite input på det man grunnar på. Just under julperioden så har gensvaret kanske inte varit så jättestort trots att statistiken visar att jag har mer besökare än på flera månader. Kanske tomtar på loftet, vad vet jag? ;)

Funderingar ja… På grund av att jag satte personliga målsättningar och att det blivit nytt år har jag fokuserat mer på mig själv än vanligt. Jag är och har alltid varit en väldigt energisk och ganska impulsiv människa med massor av idéer och vilja. Det är verkligen härligt att vara en sån människa tycker jag, jag tycker om att vara färgstark och levande. Jag mår väldigt bra när jag “får ha många bollar i luften” (som det så vackert heter ;) ) och gillar att komma med idéer och genomföra dem.

 

 

Men allt har en baksida och min baksida är att jag inte alltid känner när det räcker. Vilja tar överhanden över energin och jag tror att jag orkar mer än vad jag gör. Detta är något som jag blivit enormt mycket bättre på under åren, min första vuxna år var jag rent bedrövlig på att boka upp varenda liten ledig minut på min fritid. Det slutade inte sällan med att jag genomförde saker och ting med halvlesset hjärta trots att jag egentligen tyckte varje enskild sak var väldigt rolig.

Jag och Jonas hade en allvarlig diskussion kring detta under sensommaren eftersom det närmade sig höst och jag som vanligt började boka upp måndag, tisdag, onsdag, torsdag osv. Det slutade med att vi kom fram till att två kvällsaktiviteter per arbetsvecka är max vad jag bör boka. Att jag sedan gör saker de dagar jag är ledig har inget med saken att göra, det handlar om valfriheten. Man måste ha ledig tid att välja sina aktiveter på när man jobbar heltid, annars orkar man inte. Allt detta är så sant och jag är så glad att någon vågar säga det till mig som jag själv inte kan se. Tack Jonas! <3

 

 

 

Det jag gjort för att förbättra min vardag under våren är att dela upp mina hundaktiviteter. Jag kommer fokusera på lydnad och rallylydnad nu de närmaste 3 månaderna. På helgerna tänker jag mig att jag ska försöka komma igång med att spåra lite mer så jag är förbered när spårkursen sätter igång i april. Någon egen agilitykurs är inte inplanerad och det får nog vara så tills vidare, jag måste se hur våren utvecklar sig först innan jag vågar anmäla mig till något. Denna vår får agilityn stå tillbaka lite för andra rolig aktiviteter!

 

 

Jag kommer inte ha någon agilitykurs på klubben nu i vår och det känns väldigt skönt. Mer och mer så har det känts jobbigt att hålla kurs och jag har tappat motivationen för det, det har känts ensamt och tungt att stå med tillfälle efter tillfälle. Det känns som en lättnad att vara “ledig” under våren! :)

Idag har vi gjort en nystart efter nyår, vi har pratat mycket om att gemensamt komma igång och röra oss mer. Det är jobbigt och segt att ta sig ut på promenad själv men eftersom vi är två personer i detta hushåll som behöver röra på oss så ska vi hjälpas åt. Idag har vi gått 3 km nu ikväll vilket är alldelles lagom, det handlar ju inte om att slänga sig iväg och börja idiotträna. Mitt mål är att jag ska bli starkare och bli sugen “i kroppen” på att röra mig mer. I början när jag och Jonas var ihop så var vi bra på att ta med oss fika och gå på långpromenader runt om i Borås, det hoppas jag på att vi ska komma igång med igen. 

 

 

 Apropå hundträning så har jag gått på min kammare och funderat på min apporteringsträning. Jag känner att vi inte kommer till det resultatet som jag tänkt mig, utvecklingen går långsamt framåt men jag känner ändå inte att jag lyckats som jag tänkt mig. Jag har läst en hel del på nätet och många verkar oerhört nöjda med Klickerkloks sätt att träna in apportering. Min tanke är att “börja om” och köra deras guide rakt igenom, att  träna på ett helt annat sätt än jag gjort innan. Jag tycker inte jag får något gripande alls med den metod som jag försöker mig på och jag har svårt att visualisera målet med träningen. Vi får se vilket resultat jag får, det ska bli spännande att se. Drömmen vore förstås att få komma upp till Fanny och Thomas och få hjälp på plats, men då måste vi nog komma en bit på vägen först så jag verkligen kan ta till mig det.

Det kommer bli ett spännande år, var så säkra! :) Lite nya foton från nyår och besök hos Vera i Göteborg

MAGiks agilitytävling

Published on October 17, 2009 in Agility. 0 Comments

Tired wouldn’t begin to describe it var en statusuppdatering som en av mina vänner på Facebook precis skrivit. Det är ett väldigt målande uttryck för det jag känner just nu. Få saker skulle kunna få mig att uppbåda någon som helst energi just nu. Jag sitter djupt nedsjunken i soffan med en familjemedlem på var sin sida av mig. Vi är mätta och trötta, en av dem sover djupt och den andre kikar på Körslaget. Vem som är vem förstår ni säkert… :)

Vi klev upp kl 06 i morse för att packa och ge oss av till Strömmaskolans ridhus i Sätila eftersom Jonas och Mumma skulle göra sin agilitypremiär tillsammans. Morgonen började med att jag hjälpte Molly med att gå banan eftersom hon skulle köra sitt lopp med papillonen Fleur. Jag kommer inte dra några resultat eftersom jag helt enkelt inte kan komma ihåg hur det gått för alla mina vänner.

Jonas gjorde sin premiär med att glömma banan och körde nog runt 10 av de totalt 20 hinder som banan bestod av. Dock så tog han sig för varje lopp och slutade dagen på topp med att gå runt på 5 hinder fel och en del tidsfel vilket gav honom en 13 plats av 23 startande. Det tycker jag är jättebra gjort med tanke på att de tränat 1 gång tillsammans och att det var förra söndagen! :)

Det var många av mina vänner som tävlade idag: Molly och Fleur, Molly och Bamse, Gunilla och Kakan, Veronica och Izla, Karin och Svea och Anki med Zimba. Trots att jag inte sprungit något lopp alls under dagen så har det varit en jättebra dag. Jag har fått se mycket fin agility, socialiserat med mycket trevliga människor och gått många banvandringar. Det är skoj att hjälpa de som behöver med tips inför banvandringarna och jag tror såväl Molly, Gunilla som Jonas har känt att det varit skönt med lite stöd i vilket vägval de skall göra.

Jag vann faktiskt ett litet pris även om jag inte tävlade, jag vann ett av första prisen på lotterierna och fick med mig en fin handduk hem! :)

 

 

Nu får det nog räcka med uppdatering för idag, jag är trött och ska slötitta på tv resten av kvällen. Tjipp tjipp!

Helgen i bilder

Published on October 11, 2009 in Agility and Trädgård. 3 Comments

Denna helgen har verkligen varit fullspäckad med grejer, dock inga som gjort att jag känt mig stressad utan en lagom variation av olika aktiviteter. Jag har precis kommit tillbaka från en kvällspromenad med Mumsan, det var lite mörkt med med Eurorytmics i öronen så gick det bra. Nu ska jag sitta ned och bara ta det lite lugnt, jag belönar mig själv med lite cola.

Igår förmiddags så styrde jag och Mumsan (hon styrde iof inte så mkt, hon åkte mest med där bak i MiM-buren ;) ) kosan mot Elfsborgs Bk och rallylydnadstävling. Jag har ju anmält mig till en kurs i rallylydnad så jag tänkte se hur det går till. Jag måste säga att jag tyckte det såg ganska lätt ut *rodnar* Det var nästan så jag var sugen på att slänga mig in i tävlingen utan att ha tränat nåt alls ;)

Jag träffade så klart Fatima med jyckar som tyvärr hade opererat knäet och kunde därför inte delta. Dock så var det mysigt att få träffas, det var alldelles för längesen sist. Vi får se till att vi träffas snart igen vännen! Jag träffade även Ann och Nova som gått agilitykurs för mig och Sussie med Issis som tävlade. Mummas gamla Tibbekompis Moltas från dagis med familj.

 

Ann med Nova

 

Moltas med matte på tävlingplanen

Jag passade på att träna lite lydnad när jag ändå var på en ny plats och vi körde igenom platsliggning, ställande, inkallning och fotgående med svängar. Platsliggningen fungerade lite sådär, hon låg bra men sen kom de såna som skulle värma upp inför rallylydnaden och då blev hon osäker och började skälla. Jag gick då tillbaka till henne och då ville hon inte ligga utan hoppade upp hela tiden. Då blev jag irriterad och tryckte på hennes rygg till hon la sig, vilket inte alls är någon smart och genomtänkt strategi. Jag kom dock på mig och avbröt just den momentträningen när jag lyckats få henne ligga. Blir så arg på mig själv, att jag aldrig lär mig att inte ilskna till och tycka att hon krånglar! *suck*

Ställande jobbar vi vidare med att kasta boll bakåt när hon går brevid, det går fortfarande lite knaggligt men det kommer mer och mer. Det är väldigt bra med kaninbollen. Hon tycker den är häftig! :D Inkallningen går i flygande fläng, härligt! Svängarna har blivit jättefina, speciellt vänstersvängarna. Det är skoj att se att träning ger färdighet!

Efter att jag kommit hem från tävlingen så åkte vi till Knalleland för att handla lampor till trädgården. Vi hittade fina lampor på Clas Ohlsson som inte kostade allt för mycket, Jonas satte dem i häcken som gränsar till Trandaredsvägen och det blev jättefint. Nu är det inte bara svart längst ned utan nu har vi lite ljus där med.

 

Lamporna i häcken

 

Vår fina lykta som vi köpte på IKEA förra helgen

 

 Den fina krukan med ljung som står på framsidan 

 

Balkonglådan med kål

 

Tycker ni inte fruktfatet blev fantastiskt vackert? Jag är jättenöjd med det! :)

 

Den fina blomman jag fått av Linn och den blev jättefin tillsammans med fina ljuslyktor, mysigt!

 

Jag planterade om vår Rosmarin och nu är den nedklippt och agerar bonsaiträd

 

Idag så har jag, Jonas och Mumma varit uppe på Borås Bk för att träna tillsammans med  Gunilla och Molly eftersom vi skall åka och tävla på den inofficiella tävlingen som Marks Agilityklubb arrangerar på Strömmaskolan i Sätila nästa helg. Jonas kommer förmodligen att tävla med Mumma och därför behövde vi träna lite. Till min glädje och förvåning så gick det jättebra för Jonas att springa med Mumma och de körde banan två gånger. Det skall bli skoj att se dem tävla på lördag! :)  

Idag har vi inte tränat någon lydnad alls utan jag får lägga lite energi på att träna apportering i morgon tror jag. Vi har ju tränat en hel del det sista så det skadar inte att ha lite uppehåll då och då. Det får inte bli för mycket av det goda! Helgens tips är att träna med pannkakor, Mumma är helt tokig i det! :)

Tur att säsongen är över…

Published on September 15, 2009 in Agility and Lydnad. 0 Comments

…för nu är mina höfter slut. Jag har egentligen vetat det mer eller mindre hela sommaren att någonting inte står rätt till i mina höfter. Efter Snapphanefejden i somras så var jag halt i en hel vecka efter tävlingarna och sen dess har jag fått värk efter varje tävling och nu på senare tid även efter träningar.

För ett tag sedan så bad jag vår massör på jobbet att känna på min rygg så att inte mina ben var olika långa och sa hon att en höften var högre upp än den andra. Det ena ledde till det andra och det slutade med att jag gick till hennes naprapatkollega för behandling. Hans råd för en lyckad behandling var att jag inte springer alls innan vi fått ordning på mina höfter. Hur länge är det då? Ja, det vet vi inte i nuläget, det kan bli så länge som hela hösten.

Jag har alltså fått en överansträngning i musklerna som sitter i höften och anledningen att det gör så ont är att muskeln är så spänd att den blivit överansträngd/lite inflammerad. Målet nu är att lossa på det genom elbehandling och massage. Jag är rätt öm i vänster höft nu efter behandlingen i eftermiddag men vi skall gå en promenad senare så jag hoppas på att det släpper då. När allt är släppt så kommer fokus ligga på att bygga upp musklerna igen så att musklerna i höften orkar med den påfrestning som agility ändå är.

Jag är ju anmäld till en tävlingsagilitykurs på Fristad Hundskola som jag varit tvungen att hoppa av nu eftersom jag inte får springa. Det är väldigt tråkigt, det är utvecklande och roligt att gå kurs och särskilt eftersom både Linn och Anki går den så att vi kan träna tillsammans! Istället så har jag nog tänkt att lägga fokus på att fysträna Mumma ordentligt, hon har ju tävlat en (för henne) lång säsong utan någon som helst fysisk träning.

Jag tror jag kommer fokusera på att simträna henne på Blå Stjärnan samt skritta i skogen och massera så mycket jag bara orkar. Dessutom finns det ju möjlighet att köra hoppteknik också vilket hon behöver nu, jag tycker hon har hoppat sämre och sämre under säsongen som gått.

Nu ligger allt fokus på lydnaden, vilket på sätt och vis är skönt. Igår så gjorde vi vårt förmodligen största genombrott, hon tog en spårpinne från handen! Med massa laddning och attityd dessutom, det kändes jättebra! Jag blev sååå glad!

Det var nog allt för idag, både bra och mindre bra nyheter. Nu skall jag ligga i soffan och vänta på att min sambo blir klar med sitt telefonmöte mot USA, sen skall vi ta en promenad i skogen!