Här kommer ytterligare en film på mig och Mumma som träningstävlar. Idag så var vi på vår hemmaklubb och träningstävlade och det kändes mycket bättre denna gången! Mer ingående refererat får bli en annan dag, nu ska jag sova! 
Archive for the 'Film' Category
Egentligen så hade jag tänkt att blogga igår men så blev jag så himla trött så jag somnade i soffan och sen orkade jag helt enkelt inte. Jag behövde lite tid att fundera och utvärdera innan jag kunde skriva detta inlägget.
På morgonen så hann jag “för skojs skull” testa lite med apporten och eftersom jag var nervös så ville hon inte ta den. Redan då så började mina tankar snurra om att jag inte är bra på att träna hund, att jag borde ha kommit längre i träningen med Mumma med tanke på hur länge jag hållit på osv. Jag gjorde mig halvosams med Jonas innan jag åkte till vår samlingsplats. När jag kom på vägen och skulle svänga in på parkeringen där vi skulle träffas så såg jag massor (det var inte så många, men jag kände det så) människor och hundar och direkt så blev jag ännu mer nervös. Så många! Jag trodde det bara skulle vara vi i vår träningsgrupp och eventuellt några fler.
Vi åkte vidare till grusparkeringen som är nedanför vårt jobb (C3 på regementet) och där började Ditte att köra valda delar ur elitprogrammet eftersom hon ska tävla SM i lydnad den 19-20 juni. Imponerande! Ändå så var Abby lite slö efter hennes egen utsago.
Sen var det lite väntan till vi skulle lägga plats och jag lyckades tygla mina känslor ganska bra genom att prata om ditten och datten. Vi började med att lägga plats och jag var i andra gruppen vilket var bra för då kunde jag värma upp först. På själva platsen så var hon lite oroligare än vanligt, hon la om sig några gånger och hade ganska “hög huvud”. Det är en bra idé att lära dem ligga med hakan nere så de “kommer ihåg vad de jobbar” med. Lenas Tintin gör det så himla snyggt! Däremot så låg hon kvar i liggposition väldigt snyggt, hon reste sig inte när jag kom tillbaka.
Efter platsen så kom jag ihåg att dra upp snörbollen och sen leka lite med henne och efter det så sprang vi av plats så hon fick mer belöning i form av korv. Sen var det åter väntan på vårt startnummer. Innan starten så jobbade jag lite med ingångar, lite fotgående och jobbade även upp apporten en del. Jag hade först tänkt att hoppa över apporteringen, men sen så tog jag med min lilla röda apport i på plan ändå. Hon hade så himla fin attityd till den innan, så det var synd att inte prova.
Här är hela lydnadsprogrammet, jag har skrivit kommentarer jag ska tänka på nedanför:
Positivt
- Platsliggning
Ligger stadigt ett helt program - Linförighet
Fin attityd!
Engagerad
Snygg vänstersväng
Bra att jag kommer ihåg att belöna! - Läggande
Fint fotgående innan - Inkallning
Bra tempo
Gör ingång efter fördröjning
Jag belönar bra! - Ställande under gång
Bra att jag trots stress kan ta hjälp av Ditte
Gör momentet väldigt bra så långt vi har kommit
Stannar snyggt - Apportering
Istället för att bråka hjälper jag henne med ingången
När hon inte vill ta apporten så lockar jag lite med den
Fin belöning av mig - Hopp över hinder
Jättefin attityd
Hoppar villigt över hindret - Tandvisning
Inga problem
Förbättringsmöjligheter
- Linförighet
Fotposition
Tappar position i svängar
Sätter sig inte - Läggande
Kan inte momentet riktigt - Inkallning
Missförstår stanna kvar
Fastnar i läggande - Ställande under gång
Fotposition
Sitter snett
Jag fastnar i att rätta henne fysiskt pga. stress - Apportering
Måste jobba bort vridet i vänsterarmen - Hopp över hinder
Mumma känns lite frustrerad/osäker på vad som förväntas av henne
Sätter sig långsamt
Missförstår sitt kvar - Transporter
Måste jobba upp en bra kontakt i transporterna mellan momenten
Generellt så måste jag säga att Mumma kändes väldigt bra. Vi har aldrig tränat ett helt program, inte ens ett helt moment i taget och ändå så håller hon ihop så bra som hon gör! Det är guld värt och jättebra förutsättning. Det som jag måste jobba på är inställningen till tävling.
Jag har helt plötsligt fått ett jättefint erbjudande av en vän som jag kommer ta emot, vilket kommer hjälpa mig jättemycket under tävlingen den 18 juni. Jag har mycket tankar om prestation att jobba med inför den tävlingen, vad som är viktigt och vad jag ska fokusera på. Men med hjälp av min vän kommer jag klara det utan problem känner jag och det känns väldigt tryggt och skönt!
Idag är jag lite hängig, men jag ska nog försöka ta tag i livet nu och gå en liten promenad med min lilla hund. I morgon ska vi träningstävla på Elfsborgs Bk och då ska jag försöka fokusera mer på att belöna och vara mer i “bubblan” med min hund.
Ibland är det fantastiskt hur mycket det kan hända på en helg och andra helger händer det inget. Denna helgen har varit skön och innehållsrik, det är en väldigt bra kombination.
Efter en stressig och hektiskt vecka på jobbet så åkte jag bara hem och hämtade Mumma och sen iväg till Björkehov (tror jag det heter) för att gå en gratislektion för Lottis. Det bästa var att vi var några fler än vi brukar vara på min vanliga kurs så det var flera hundar som Mumma inte kände, vilket var väldigt bra.
Träningen vi gjorde var att gå slalom med våra hundar i fotposition. Jag jobbade tillsammans med Matilda och våra hundar visade sig ha samma problem: högersvängar. Jag tycker det är mycket svårare med högersvängar för vänster blir så definitivt på något sätt. Vi fick i alla fall olika tips på högersvängarna och ett var att inte svänga så fort utan kanske sakta ned något i själv svängen. Bra tips! Det andra är ju att jag själv faktiskt har ordning på benen och svänger på ett bra sätt!
Vi tränade också språng under marsch och efter lite justeringar så följde såväl Vilda som Mumma fint vid sidan. Det är ju lätt att hundarna blir antingen lite vilda eller så blir de efter när man börjar springa. Vi belönade igångsättandet för att de ska förstå att det inte är någon idé att fara iväg, för belöningen kommer direkt.
Avslutningen på kvällen var en platsliggning där jag bad att få ligga mellan två okända hundar och det gick jättebra. Mumma var uppmärksam men låg lugnt och stilla. Hon gäspade någon gång, men jag är osäker på om det beror på hennes egen oro eller om hon lugnade någon runt sig vet jag inte. Efter platsen så var det tandvisning och där tog jag en person som aldrig kollat hennes tänder förut, hon backade lite först och jag fick lugna personen så att jag hann sätta Mumma igen. Då gick det bättre och hon fick massor av beröm!
Igår så var jag ute på långpromenad med Anki och Zimba uppe på Hårsåsen och då passade jag på att lägga ett spår till Mumma. Vi promenerade vår runda och det var ganska varmt ute, givetvis så hade både jag och Anki glömt vatten till hundarna 
När vi kom tillbaka så åkte Anki hem och jag selade på Mumma. Spåret började över ängen och gick sedan upp i skogen och sen vidare över en liten väg, in i skogen igen. Där hade jag en godisbelöning (fortfarande inga pinnar i spåret) och sen vidare utmed en äng, in i skogen igen, sly och annat innan vi kom ut på ny väg och sedan över ett hygge. När vi kommit över hygget så bar det av in på ängsmark med skog igen innan vi hittade slutbelöningen. Hon spårade lika lugnt och noggrannt som vanligt och ringade fint på de ställen där jag svängt av. Efteråt så var hon trött men det var ju inte så konstigt, spåret var ganska långt (200-300 m) och det var varmt. Dessutom så bytte spåret underlag flera gånger, vilket var en svårighet i sig.
Igår kväll så var vi iväg på Jonas pappas 70-års kalas och det var en trevlig tillställning med hela familjen och delar av släkt och vänner samlade. Vi åt en jättegod trerätters middag med vin till och kom hem ganska tidigt vilket var skönt eftersom Jonas inte mår riktigt bra. Han har blivit förkyld igen och har därför legat i soffan hela dagen idag.
En annan som inte heller är bra är Mumma. Hon har återigen fått en sprucken analsäck och det irriterade henne givetvis igår så hon var lite hängig på eftermiddagen. Jag upptäckte det inte förrän på kvällen och då sprack den. Stackars lilla pudel Det är andra gången nu på ett tag som hon fått det, jag får väl se om det händer igen för då kanske vi får ta bort dem. Just nu så tvättar jag med klorhexidin och så har hon tratt för vi ska se om det hjälper. Om inte så får det bli ett besök hos veterinären.
Idag har varit en slapp dag, men lite träning har vi i alla fall hunnit med. Jag tränade på apportering i trädgården samt läggande. Apporteringen ser väldigt bra ut, hon har en fin attityd och jag har börjat lägga in ett glatt “apport” när hon får fäste med blicken på apporten. Läggandet går långsammare, hon lägger inte gärna ned armbågarna i fram men jag jobbar med extern belöning nära henne för att få henne att lägga ned ordentligt. Det får nog ta lite tid!
Här kommer en film på henne när hon hämtar den två gånger.
Något annat som tar mycket av vår tid just nu är bröllopsplanering. Det är tänkt att jag skall bli fru Olausson fram i augusti och just nu så snurrar tankarna på inbjudningskort, håruppsättningar, klänningar och annat skoj. Det är väldigt mycket som ska planeras, trots att vi bara ska ha ett mindre familjebröllop
Idag ska ni inte få ett riktigt så negativt inlägg som förra gången. Det slutade med att jag gick hem vid lunch igår och har varit hemma idag med. Jag har haft rätt mycket att tänka på det sista och jag tror kroppen sa till att den behövde tanka. Så det är vad jag gjort, sovit, glott på tv, surfat och ätit. Har haft en släng av magkatarr och därför så är jag hungrig, hungrig och hungrig. Samt grinig. Stackars Jonas.
Nu mår jag i alla fall bättre och ska gå till jobbet i morgon vilket känns skönt. Jag blir så sur av att bara sitta hemma och glo, jag hoppas till gudarna att jag aldrig kommer bli arbetslös. Eller blir jag det så hoppas jag att jag kan lägga min tid på något volontärarbete under tiden så jag känner mig meningsfull.
Jag har i alla fall hunnit med lite lydnadsträning och det går framåt. Igår filmade jag mig själv när vi tränade svängar och det ser till min förvåning ganska bra ut måste jag säga Jämför översta filmen från juni 2009 med passet igår med ungefär samma tid förra året:
Idag har vi gjort ett nytt stort genombrott i apporteringen! Jag har för första gången på länge känt att det nog kommer gå vägen med apporteringsträningen till i maj då vi ska tävla.
Jag har filmat en riktigt dålig film som jag tyvärr inte hade något program att redigera med, så ni får se hela filmen och den är mörk och dålig. MEN! Den visar en Mumma som gång på gång plockar upp apporten i munnen och håller den så långt som 1-2 sekunder emellanåt.
Det är ett STORT genombrott för oss som kämpat med rullande apporter och frustrerad matte som bara tänkte negativa tankar. Jag vågade för första gången på ett tag ta fram den lite större träapporten igen. Jag tog ju bort den helt ut träningen eftersom den förde med sig så negativ associationer.
Den stora skillnaden i träningen nu och då är min inställning. Nu tycker jag att det är ärligt roligt att träna apportering, jag ser i min attityd på filmen att jag ser lugn, avvaktande och positiv ut. När jag pratar med Mumma så låter jag verkligen som jag tycker hon är duktig och hon piper också mycket mindre än tidigare, förmodligen för att jag bekräftar att hon gör rätt. Jag kommer på mig själv med att helt plötsligt “komma på” att man även kan kela med sin hund som beröm. Mumma blir busig/uppspelt av kli och kel på kroppen och det passar bra som en energiboost i detta momentet.
Jag har så smått börjat att lägga in ett mjukt och lugnt “håll fast” när hon håller bra. Det är ju än så länge så korta, korta pass så det är svårt att få det exakt, men jag tycker se små effekter av det. Jag har också medvetet låtit henne försöka mer med apporten, så att jag bara försöker klicka för de gånger då jag ser att hon verkligen håller ordentligt i den. Svårt det med, men jag tycker jag lyckas ganska bra. Klickerträning är svårt, det är inte bara hunden som skall göra rätt, tränaren skall hinna klicka i rätt tid!
Här följer filmen för er som är intresserade:
För er som känner Mumma både sedan länge och lite nyare vet att sättet att säkerställa att det verkligen är hon och inte någon annan liten pudel är på hoppandet. Hon är född med det skulle jag vilja säga, ändå sen hon kom hem till mig som 10 veckors litet snöre så har hon hoppat så där upp och ned.
I början när jag hade henne så ville jag att hon skulle sitta när vi var på promenad och mötte bilar. Då tog det 10 hopp innan hon snyggt och prydligt satte sig på sin lilla lurviga rumpa och kikade upp på mig. Så otroligt söt! Tyvärr är det ju så att hoppandet inte alls är bra för Mummas mjukhet och rörlighet i ryggen så vi försöker i möjligaste mån att undvika att hon hoppar för mycket.
Att alltid hindra henne från att hoppa vore dock som att ta ifrån henne hennes personlighet! En Mumma utan studs är ingen Mumma…
