Archive for the 'Bruks' Category

Den fantastiska nosen

Published on May 19, 2010 in Spår. 1 Comment

Jag var bra sugen att blogga igår, men klockan blev för mycket och jag var tvungen att sova istället. Nu ska jag försöka få ned mina känslor i text.

Igår var sista gången på vår spårkurs och eftersom jag enligt mig själv inte “tränat tillräckligt” (jag med alla krav och måsten…) så var jag lite halvnegativt inställd. Men denna gången skulle visa sig bli den bästa gången…

Vi la spår åt varandra denna gången och jag gick Bissies spår. Bissie är en stabyhoundhane som inte har spårat så mycket men som är väldigt duktig på det. Jag hade med mig 4 små godisburkar ut och la med jämna mellanrum i spåret. Spåret i sig var ett klurigt spår med några olika vinklar och två övergångar till ny mark.

Eftersom det var sista gången så pratade vi om lite olika svårigheter man kan tänka på när man lägger spår:

  • Väder: extrem kyla/värme gör det svårare, fuktigt väder är bra, hällregn spolar bort doftpartiklarna
  • Underlag: gräs, grus, högt gräs, ängsmark, skogsmark, mossmark osv.
  • Längden på spåret: kortare med fler svårigheter, längre för att träna uthållighet
  • Liggtiden:  hur länge spåret får ligga
  • Vinklar: vanliga vinklar, spetsvinklar, återgångar
  • Övergångar: övergångar mellan olika typer av mark
  • Förledningsspår: att någon går över spåret för att se hur hunden reagerar

 

 

Mumma var riktigt på när hon skulle gå sitt spår. Vi har blivit lärda av Ditte att det är viktigt med ritualen innan man ska spåra: att snurra ut linan och lägga ut den och sedan sela hunden. Man ska vara väl förbered när man väl släpper sin hund på spåret och det hinner tagga upp Mumma väldigt.

Det var inga som helst problem för henne att gå på en främmande människas spår. Hon var ivrig och väldigt engagerad i sitt spårande och fram till första pinnen var det inga som helst tveksamheter. Direkt när jag såg att hon tittade till på spårpinnen så klickade jag för att belöna hennes intresse. Vi kastade och lekte lite med pinnen och varje gång hon lyfte i den så får hon klick och jättegod belöning (leverpastej). Efter ett tag så kände jag mig nöjd och då stoppade jag ned pinnen, höll i Mumma så att hon inte valde själv att spåra vidare. När jag kände mig nöjd så sa jag ett tyst “spåra” och då fick hon ta upp spåret igen.

Vid första vinkeln så fick hon lite problem eftersom hon ångade på ned för en backe där spåret svängde vänster, så hon tappade det. Hon jobbade med stor intensitet för att hitta tillbaka och jobbade förbi mig och mot gruppen för att komma tillbaka upp för backen för att komma på det igen. Det var inte långt kvar innan hon hittade nästa pinne vilket var en lyckoträff efter tappet.

Sen spårade hon vidare och stötte på en återgång som hon ringade in bra, jag visste ju inte om det eftersom jag inte gått spåret själv men min spårläggare berättade att det var där hon vänt och gått tillbaka. Lite längre upp i spåret fick hon problem när hon skulle över en mindre väl och in i blåbärsriset och där snurrade hon en stund innan hon hittade var spåret fortsatte. Hon är duktig på att hålla koncentrationen och jobba intensivt. Här började hon flämta eftersom hon fick jobba rejält med att leta efter var det fortsatte.

Inte nog med det som varit så stötte hon ganska direkt på en övergång på väg där mina kurskamrater passerat med hund, men det tog bara några sekunder att analysera det innan hon drog vidare in i skogen igen. Vid det här laget så såg jag att hon såg lite trött ut, hon var inte riktigt så koncentrerad som hon brukar vara. Spåret gick vidare in i skogen, det kom en ganska skarp vinkel och sedan över en stenmur ut på en äng. På ängen blev hon lite fladdrig innan hon hittade spårslutet men då fick hon massor av beröm och belöning. Vi tog god tid på oss att stanna och belöna!

Jag är så himla imponerad av henne, hon har en sån enorm kapacitet och hon ger aldrig upp. Trots att hon är trött och det är svårt för henne så kämpar och kämpar hon till hon hittar rätt. Detta kändes som ett av de svårare spåren vi gått, det var många olika sorters klurigheter, men hon klarade det hur bra som helst! :)

 

Spår i Pickeskogen

Published on May 13, 2010 in Bruks and Spår. 0 Comments

Eftersom jag och Jonas har varit på baby shower hos Karolina nu på eftermiddagen så var vi ute i skogen i några timmar i förmiddags. Vi började med att lägga var sitt spår till henne, Jonas la ett spårupptag på kanske 80-100 meter och jag la ett kortare spår med en luktkorridor, en återgång och tre pinnar varav en var en längre slutpinne.

När spåren var lagda så gick vi en rejäl promenad och hamnade lite snett i skogen. Då är det väldigt skönt att mobil och GPS som hjälper en på rätt väg. Vi pratade om att vandra i sommar, eftersom det var så härligt att gå där i skogen. Jag har kikat lite på både Knalleleden och Sjuhäradsleden, vi får väl se vad det blir av det.

Vi hade med oss lunch ut och käkade det vid en grillplats utmed sjön under tiden som Mumma sprang omkring och snosade. Hon är en oerhört behaglig filur att ha med sig, håller sig runt oss men är ändå glad och nöjd hela tiden. Ser pigg och glad ut när hon springer omkring och snosar på allt möjligt.

När vi väl var tillbaka vid bilen så tog vi båda våra spår. Det första spåret var det som Jonas gått:

 

 

Jag använde mig inte av direktpåsläpp utan lät henne leta upp spåret och avgöra åt vilket håll som det gick. Det var inga tveksamheter från hennes sida, hon tog det direkt och drog iväg åt rätt håll. När pinnen närmade sig så höll jag emot lite i linan för att hon inte skulle ånga på utan att ta pinnen. Hon markerar fortfarande inte klockrent, men vi jobbar mycket mer aktivt på belöning och lek vid varje pinne nu och hon får inte själv ta initiativet till att dra iväg själv. Jag får henne att plocka upp pinnen  i munnen och kan klicka och belöna henne. Jag försöker att utnyttja tillfället att verkligen belöna upp pinnarna! Så väl första som andra pinnen gick bra och hon spårade bra däremellan.

När hon var klar med första spåret så tog jag henne direkt och släppte henne på mitt spår som går ut så här:

 

 

Jag tror jag lyckades gå över någon annans spår så hon var lite snurrig i början, återigen så fick hon plocka upp spåret själv och drog iväg åt rätt håll. Jag glömde av att jag gjort ruta som jag snurrat runt i och kom inte på det förrän efteråt, men det löste hon fint på bara några sekunder. Snabbt iväg, ringade lite och sedan så gick hon på pinnen och fick mycket belöning! Jonas sågade till nya pinnar åt mig som var runda, men det var inget problem för henne att ta dem mot lite gotta!

 

 

Återgången var hon nyfiken på men vände och gick tillbaka igen. Sen litade jag inte på henne och kom inte heller ihåg hur jag gått så jag höll lite för mycket i linan. Efter en hel del snurrande där hon på eget bevåg jobbade sig mer och mer tillbaka i spåret så kom hon  på rätt igen och gick precis som jag gjort upp för en liten slänt och hittade där andra pinnen. Nu fick hon belöning i form av leverpastej och det tyckte hon var smaskigt!

 

 

Hon spårade vidare och hittade sin slutpinne och fick smaskig makrill i tomatsås till slutbelöning. Det gillade hon verkligen och vi lekte med pinnen och hon fick flera belöningar i följd! Nu sover hon gott i soffan, hon drömmer väl om olika sorters lukter antar jag :)

 

Pansarvagnen i skogen

Published on May 4, 2010 in Spår. 2 Comments

Åh, jag ångrar inte en sekund att jag la ned agilityn och satsade på spåret istället. Det är så fantastiskt roligt att se Mumma jobba framför mig i spåret. Se hennes målmedvetenhet och entusiasm över varje meter hon lägger bakom sig. Jag får känslan i kroppen att det kryper i henne av nyfikenhet att se var jag varit ute och larvat någonstans.

Idag så fick vi träna på lite olika saker och alla grejerna var såna jag ska ta med mig och träna vidare på:

  • Pinnstig/leksaksstig: Spårpinnar eller  leksaker utslängda lite huller och buller på vägen eller en äng. När hon nosar på en pinne får hon massor av beröm och vi leker med pinnen. Verkligen belöna upp värdet på pinnarna!
  • Spårupptag: Jag går ett hyfsat rakt spår utmed stigen och släpper sedan på henne rakt över spåret så hon själv få avgöra riktning och var det börjar. Detta kan jag kombinera med nästa punkt
  • Korta spår med spårpinnar: Korta spår där det är jättefokus på att hitta pinnar och de belönas upp över öronen. Kan kombineras i samma spår som spårupptagen
  • Ruta i spåret: Mitt i spåret så har man en ruta som man går lite huller om buller i för att ge hunden lite utmaning.

Det är roligt att gå kurs för Ditte, hon är pedagogisk och duktig på hund. Det gillar jag! Idag så tränade vi spårupptaget och rutan i spåret och båda grejerna klarade hon jättebra. Spårupptaget tog väl en halv sekund innan hon analyserat klart åt vilket håll spåret gick och sedan bar det av emot slutet. Det andra spåret med rutan var hon lite mer het på, men det gick inte lura henne genom att gå hit och dit. Hon funderade några sekunder och sen körde hon motorväg igenom rutan och hittade sin korvburk. Duktigt får! :)

Nu var det sova igen. Fantastiskt vad kvällarna går fort! Ha det bra! 

Mumma the Mode Bitch

Published on May 1, 2010 in Läggande under gång and Spår. 2 Comments

Just nu så är jag och min dator riktiga ovänner! >( Den har helt sonika bestämt sig för att vägra samarbeta med mig och jag är sur. Jag är väldigt bloggsugen och har egentligen massor att berätta och även kort att visa, men han (det måste vara en han…) vill inte. Vägrar öppna några program och laddar inte heller upp några bilder.

Tur som är så går det i alla fall att skriva, så får jag väl fixa uppladdandet av bilder via min jobbdator istället. Just nu håller jag på med en nödåtgärd med att ladda upp hela “Mina bilder” på min FTP utifall att datorn skulle få för sig att stänga ned helt. Jag vill inte förlora bilder igen som så många gånger förr.

Nu fick jag fundera en stund på när jag bloggade sist och vad som hänt sedan dess. Det har varit mycket promenerande med såväl sambo som Christine och Molly. Kicki och jag promenerade i torsdags uppe vid Kypesjön och inspirerad som jag är så tränade både Mumma och Molly lite sök efter spårpinnar. Mumma var jätteduktig och matte blev SUPERDUPERGLAD när hon hittade en pinne, tjoade och skrattade och kastade små korvbitar på en glad men överrraskad Mumma. Hon blev konstigt nog mer och mer motiverad att hitta dom där pinnarna ;)

Molly skötte sig också utomordentligt, förutom när hon bet sin matte i fingret på jakt efter korvbiten. Ajabaja Molly! Bara för dom ser ut som korvar ska man inte äta dem ;) . Upplet var hon jätteduktig på och apporterade snyggt och fint in dem till matte, jag bara dregglade av avundsjuka :) Hon blev trött fort och då såg man att hennes sök blev mer flängigt, mer spring och mindre nos.

Igår kväll så hängde jag och Mumma med Paulina ut till hennes föräldrar för att promenera där ute. Vi tog med oss Paulinas föräldrars hund Alice som är en finsk lapphund. Alice älskar allt och alla och hon gör det intensivt. Det gillar inte Mumma. Mumma berättade det för Alice. Alice förstod efter ett tag. Mumma blev dock lite pälsig i munnen vid ett tillfälle.

Vi var ute en timma i skogen och pratade om allt mellan himmel och jord. Det är härlig skog och nästan helt folktomt där Paulina är uppväxt så vi kunde gå och prata utan att behöva tänka särskilt mycket på hundarna. Det var väldigt härligt! När jag kom hem så fick jag en god räkmacka med mycket grönsaker, såå gott! Jag och Jonas började viktväkta i söndags och än så länge har det gått bra. Det enda man får göra är att läsa på vad som är bra och vad som inte är bra, undvika fett och socker och äta hemmalagad mat regelbundet under dagen. Sen sköter sig själv! Om man bonusmotionerar så får man extra points som man kan använda sig av till helgen.

Idag på morgonen så var jag nere på Kransmossen med Mumma eftersom vi hade ett kurstillfälle med Lottis. Jag hamnade i par med en jätteduktig tjej som hette Eva och hade en flatte. Vi jobbade med hennes inkallning med ställande, mitt fotgående med högersvängar, hennes fjärr och mitt läggande. Just läggandet fick jag till jättebra i slutet, vi jobbade lite med hjälp till ett snabbt läggande. Sen började hon frivilligt bjuda på ett läggande i form av “fällkniven” (dvs hon står upp och fäller sig bakåt ned i ligg utan att röra tassarna). Superbra! Hon gjorde det helt frivilligt och fick massor av beröm för det!

Vi avslutade som vanligt med en platsliggning och tandvisning. Jag passade återigen på att lägga brevid en hund som hon inte kände och det var inga problem denna gång heller. Hon låg lugnt och tryggt på sin plats, men satte sig dock upp när jag kom tillbaka. Jag la henne ned igen och sedan fick hon sin belöning när hon låg och sen varsågod (alltså inget sitt). Tandvisningen gick bättre denna gången, men jag var också noggrannare med att instruera hur jag ville ha det (om hon krånglar och jag säger vänta, så vill jag att du avvaktar till jag säger att du kan prova igen). Det är skönt att jag vågar säga hur jag vill ha det!

På vägen hem så passade vi på att prova att slänga ut lite pinnar i gräset och så fick hon leta upp dem och apportera dem till mig. Det fungerade också väldigt bra och vi lyckades jättebra. Nästan uppe vid Hulta sjukhem så la jag två korta spår, 20 meter varera kanske, där jag introducerade pinnarna igen. Jag gick det inte direkt utan det fick ligga 3 timmar innan jag gick tillbaka och gick spåren. Mer om dem längre ned.

Under tiden som spåren låg så åkte vi alla tre till Knalleland för att köpa ny promenadsele och spårsele till Mumma. Den Puppiasele som jag köpte förra sommaren har inte alls varit bra, den gick sönder i sömmarna ganska snart och igår gick spännet på selen sönder. Det är anledningen till varför jag gick tillbaka till Gustaf & Evita selen igen. Just nu har jag problem med att få upp kort på våra inköp men de kommer sen.

 

 

 

När jag kom tillbaka från Knalleland så gick jag och Mumma ganska direkt ut för att ta våra två spår och Mumma fick använda sin nya sele ;) Spåren gick bra, hon markerade pinnarna genom att nosa på dem och jag skyndade mig att klicka och belöna med massor av korv. Andra pinnen missade hon och då var hon ute och seglade en del på sitt första spår.

Andra spåret började inte alls bra, när jag selat på och släppte på henne så kom det en gubbe med en liten hund som hon blev störd av, sen kom det två bilar som körde förbi och sen hade hon lite glömt av vad hon gjorde. Jag gjorde så att jag tog tillbaka henne till starten igen och så började vi om. Det gick bättre och hon hittade inte första pinnen men andra. Massor av beröm för den också och sen så släppte jag henne för att leta reda på de första pinnen. Jag snurrade fram och tillbaka för att hitta den, men hittade den inte. Rätt vad det är så ser jag Mumma stå inne i ett snår och vifta på svansen och när jag kommer fram så ligger pinnen där. Det blev så klockrent för jag blev jätteglad!! :) Jag har just nu bara 5 pinnar (en har blivit 2 delar…)

I morgon ska vi till Blå Stjärnan, analsäcken har läkt på Mumma men stoppet inne i ändtarmen har inte försvunnit så nu är den fylld igen. Jag pratade med min vän Matilda som är djursjukvårdare på Blå Stjärnan och hon bad mig ringa vid 8:00 i morgon så får jag komma in och söva henne så tömmer dom analsäcken och gör ordentligt rent. Lilla gumman! Hon har slickat sig en hel del i bak, men är väldigt tålig ändå!

Nu är det lördagsmys som gäller, vi ligger och slappar i soffan alla 3. Härligt! <3

Spårkurs på Vift

Published on April 27, 2010 in Spår. 7 Comments

Nu är jag precis hemkommen från mitt första tillfälle på spårkursen på Vift (jag glömde bort första gången) och det var en rolig grupp som jag hamnade i. Alla hundar utom Mumma var nybörjarhundar och det var skoj att se hur de mer och mer fattade grejen, “aha, är det det här jag ska göra”

Mumma fick ett lite längre spår eftersom hon spårat tidigare och spårupptaget var väldigt fint. Hon var lite piggare än vanligt för hon fick spåra sist och satt i bilen en del. Efter första burken med godis så gick spårselen sönder, men som tur var så kunde jag fästa spårlinan i en av öglorna på sidan. Hon var koncentrerad och aktiv spåret och när hon tappade så ringade hon sig tillbaka till spårkärnan.

Det vi ska träna på till nästa gång är:

  • Använda mindre burkar
  • Leka med leksak i snöre (jaktlek)
  • Träna “upplet” med spårpinnar i skogen (“oj, har du hittat en pinne, tjohoo!!!”)
  • Begränsa henne i att själv ta initiativ till att fortsätta spåra
  • Träna henne i att dricka i spåret (ta med dricka med lite buljong i, så att det blir gott att dricka)

Det är roligt att gå spårkurs, det är något som jag vill utvecklas mer inom och lära mig ännu mer om. Det är ett ganska outforskat område för mig ännu och det är så spännande att få aha-upplevelser och insikter som man inte hade en aning om tidigare.

Nu: sängen. Klockan är alldelles för mycket redan.

Gonatt!

Lydnadsträning, spår, 70-års kalas och en massa annat

Published on April 25, 2010 in Allt möjligt, Apportering, Bröllop, Film, Lydnad, Läggande under gång and Spår. 2 Comments

Ibland är det fantastiskt hur mycket det kan hända på en helg och andra helger händer det inget. Denna helgen har varit skön och innehållsrik, det är en väldigt bra kombination.

Efter en stressig och hektiskt vecka på jobbet så åkte jag bara hem och hämtade Mumma och sen iväg till Björkehov (tror jag det heter) för att gå en gratislektion för Lottis. Det bästa var att vi var några fler än vi brukar vara på min vanliga kurs så det var flera hundar som Mumma inte kände, vilket var väldigt bra.

Träningen vi gjorde var att gå slalom med våra hundar i fotposition. Jag jobbade tillsammans med Matilda och våra hundar visade sig ha samma problem: högersvängar. Jag tycker det är mycket svårare med högersvängar för vänster blir så definitivt på något sätt. Vi fick i alla fall olika tips på högersvängarna och ett var att inte svänga så fort utan kanske sakta ned något i själv svängen. Bra tips! Det andra är ju att jag själv faktiskt har ordning på benen och svänger på ett bra sätt!

Vi tränade också språng under marsch och efter lite justeringar så följde såväl Vilda som Mumma fint vid sidan. Det är ju lätt att hundarna blir antingen lite vilda eller så blir de efter när man börjar springa. Vi belönade igångsättandet för att de ska förstå att det inte är någon idé att fara iväg, för belöningen kommer direkt.

Avslutningen på kvällen var en platsliggning där jag bad att få ligga mellan två okända hundar och det gick jättebra. Mumma var uppmärksam men låg lugnt och stilla. Hon gäspade någon gång, men jag är osäker på om det beror på hennes egen oro eller om hon lugnade någon runt sig vet jag inte. Efter platsen så var det tandvisning och där tog jag en person som aldrig kollat hennes tänder förut, hon backade lite först och jag fick lugna personen så att jag hann sätta Mumma igen. Då gick det bättre och hon fick massor av beröm!

Igår så var jag ute på långpromenad med Anki och Zimba uppe på Hårsåsen och då passade jag på att lägga ett spår till Mumma. Vi promenerade vår runda och det var ganska varmt ute, givetvis så hade både jag och Anki glömt vatten till hundarna :( När vi kom tillbaka så åkte Anki hem och jag selade på Mumma. Spåret började över ängen och gick sedan upp i skogen och sen vidare över en liten väg, in i skogen igen. Där hade jag en godisbelöning (fortfarande inga pinnar i spåret) och sen vidare utmed en äng, in i skogen igen, sly och annat innan vi kom ut på ny väg och sedan över ett hygge. När vi kommit över hygget så bar det av in på ängsmark med skog igen innan vi hittade slutbelöningen. Hon spårade lika lugnt och noggrannt som vanligt och ringade fint på de ställen där jag svängt av. Efteråt så var hon trött men det var ju inte så konstigt, spåret var ganska långt (200-300 m) och det var varmt. Dessutom så bytte spåret underlag flera gånger, vilket var en svårighet i sig.

Igår kväll så var vi iväg på Jonas pappas 70-års kalas och det var en trevlig tillställning med hela familjen och delar av släkt och vänner samlade. Vi åt en jättegod trerätters middag med vin till och kom hem ganska tidigt vilket var skönt eftersom Jonas inte mår riktigt bra. Han har blivit förkyld igen och har därför legat i soffan hela dagen idag.

En annan som inte heller är bra är Mumma. Hon har återigen fått en sprucken analsäck och det irriterade henne givetvis igår så hon var lite hängig på eftermiddagen. Jag upptäckte det inte förrän på kvällen och då sprack den. Stackars lilla pudel :( Det är andra gången nu på ett tag som hon fått det, jag får väl se om det händer igen för då kanske vi får ta bort dem. Just nu så tvättar jag med klorhexidin och så har hon tratt för vi ska se om det hjälper. Om inte så får det bli ett besök hos veterinären.

Idag har varit en slapp dag, men lite träning har vi i alla fall hunnit med. Jag tränade på apportering i trädgården samt läggande. Apporteringen ser väldigt bra ut, hon har en fin attityd och jag har börjat lägga in ett glatt “apport” när hon får fäste med blicken på apporten.  Läggandet går långsammare, hon lägger inte gärna ned armbågarna i fram men jag jobbar med extern belöning nära henne för att få henne att lägga ned ordentligt. Det får nog ta lite tid!

 

 

Här kommer en film på henne när hon hämtar den två gånger.

 

Något annat som tar mycket av vår tid just nu är bröllopsplanering. Det är tänkt att jag skall bli fru Olausson fram i augusti och just nu så snurrar tankarna på inbjudningskort, håruppsättningar, klänningar och annat skoj. Det är väldigt mycket som ska planeras, trots att vi bara ska ha ett mindre familjebröllop :)

 

Mina små lydnads- och brukshundar

Published on April 10, 2010 in Apportering, Fotgående, Hopp över hinder, Läggande under gång and Spår. 1 Comment

Runt lunch idag så styrde jag Passaten ut till Hårsåsen för att lägga lite spår och träna lite lydnad med hundarna. Dom var lite understimulerade från igår då vi hade Fredrik, Naila och Nellie hemma. Nellie är ganska rädd för hundar så därför låg hundarna bakom en grind i tv-rummet, vilket var lugnast både för dem och lilla Nellie (3 år).

Jag började med att lägga ett halvlångt spår till Mumma, svårt att avgöra hur långt det var. Om jag skulle uppskatta skulle jag tro runt 300 meter kanske. Henne försöker jag lägga kluriga spår till numera för att hon skall få lite utmaning och jobba ännu mer koncentrerat och bli mer uthållig. Jag gick över ett halvrisigt hygge där tom jag hade lite svårt att ta mig fram, valde att inte gå helt rakt hela tiden utan lite kringelikrokigt. När jag kom ut på en liten gräsväg så följde jag dess sträckning runt 5 meter och sedan vek jag vidare in på hygget igen, tills dess att jag stötte på ytterligare en liten väg då samma scenario upprepades igen. I spåret så la jag 5 olika burkbelöningar med korv.

Bamse fick ett kortare spår med korv i som kanske var 40-50 meter lång och i ganska lätt spårmark som var lite blöt.

Sen gick vi till lydnadsplanen som finns utanför huset på Hårsåsen och tränade en massa lydnad. Mumma fick genomkörare i apportering, fotgående (svängar), läggande, hopp över hinder och att plocka spårpinnar i “skogen”.

Apporteringen går framåt igen, jag har lyckats belöna upp värde i apporten så att hon mer än gärna letar efter och plockar den. Eftersom jag var ute idag så tränar jag på att slänga den, jag sa “apport”, hon gick och plockade upp den och sedan backade jag från henne så hon fick bära den mot mig. Det gick jättebra och vi gjorde ganska många lyckade repetioner. Sen bytte jag ut den lilla plastapporten till träapporten eftersom hon hade mycket energi och framåtvilja. Först var hon något lite tveksam men det släppte rätt snart och hon greppade och bar den gärna. Det såg så pass bra ut att jag tror det är dags att bara träna med träapporten nu. Tanken var ju aldrig att alltid ha kvar plastapporten utan den var ju en väg ur frustrationen kring träapporten.

Fotgåendet med svängarna fungerade väl lite sådär kan jag tycka. Mumma var väldigt het och tycker det är jätteskoj att träna det, men jag lyckades inte riktigt att få till så snygga svängar som inne. Mycket av det beror inte på Mumma utan att jag inte lyckas svänga så bra som jag borde. Jag får träna på att torrgå mer. Dom svängar som blev bra blev också väldigt bra och det fungerar bra att fortsätta gå efter att vi svängt höger, då ser svängarna jättebra ut! Vi tränade även lite långsamma förflyttningar i sidled och hon hänger med bra!

Läggande under gång är nog det som är trögast just nu, det är inte direkt så att hon slänger sig ned jättesnabbt och dessutom så rör hon sig mot godiset. Hon har svårt att inte bli fixerad av att det ligger en godis där och ibland så snyter hon en utan att ha utfört något beteende. Jag får fundera lite på hur jag ska utveckla det!

Eftersom det stod ett hopphinder där så tränade vi hopp över hinder  också och det fungerar bra tycker jag. Hon behöver fila lite på sina ingångar men annars är det momentet nästan klart faktiskt! :)

Det sista men inte minsta var att träna henne i plockande av spårpinnar, hon har ju valt att ignorera spårpinnar i spåret tidigare och därför jag har plockat ut det ur spårträningen och tränar det  separat. Nu var det väldigt längesen vi tränade det, men jag fick fram jättebra resultat idag. Vi var på 2 olika ställen runt planen där det var lite skogsliknande och så satte jag henne och slängde sedan ut 4 spårpinnar. Sen sa jag varsågod och så gick vi fram emot dem. När hon nosade på en pinne så sa jag “bra” och sedan avvaktade jag att hon plockade upp pinnen i munnen. Då fick hon klick och godis och sen stoppade jag ned den pinnen i fickan. Så tränade vi på, hon hittade pinne och plockade upp den i munnen, jag tackade, belönade och stoppade ned den i fickan. Jag är oerhört nöjd med utvecklingen av hur hon plockar spårpinnar! Nu måste jag bara träna mer i skogen med dem så att hon hittar stort värde i att plocka dem! Spåret är också väldigt mycket värt för henne!

Bamse tränade vidare på lite apportering och så tränade vi även lite på att leka och de regler som finns runt detta. Lekträningen gjorde vi med en liten pälsbit som jag har och han kampade bra, sen fick han ett tack, avbröt leken, belönades med korv och sedan lekte vi lite till. I andra omgången var han inte riktigt så intensiv som i första, jag vet inte om det var för att han blev lite trött eller om han upptäckte att jag hade korv.

Spåren då, hur gick dom? Jo, väldigt bra!

Mumma har ju alltid varit en väldigt duktig spårhund och jag kan verkligen hålla med Gunilla om att det är den uppgiften som hennes valpar passar allra bäst till. Det känns väldigt genuint och ärligt när man sätter på henne selen och knäpper fast linan i selen, det är då hennes riktigt arbete börjar. All annan träning är hobbyverksamhet för henne, nu börjar arbetspasset på riktigt.

Eftersom jag inte har snitslat så är jag ju inte hundra på att hon gick i spårkärnan hela tiden, men känslan är att hon arbetar koncentrerat och i ett lagom tempo. Trots att det är risigt och en jobbig terräng så kämpar hon på bra, ringar där hon tappar spåret och tar sig hela tiden framåt. När hon hittar sina korvbelöningar så äter hon dem och sedan vill hon mer än gärna fortsätta. Hon tappar inte motivationen vid ett stopp utan vill självmant vidare i spåret. Vid ett stopp hade linan snurrat ihop sig så pass att jag var tvungen att stanna lite extra för att snurra ut den och då låg hon på ganska rejält i selen för att få fortsätta spåra. Härligt! :) Hon hittade i alla fall alla sina 5 belöningar utan att snurra iväg allt för långt ur spåret. Jag är jättenöjd med henne!

 

 

Bamses spår blev lite virrigt, jag har svårt att läsa honom eftersom jag inte spårat med honom tidigare och han är inte så koncentrerad som min egen hund (lätt att läsa). Jag måste säga att jag är osäker på vilka delar han spårade och vilka delar han bara råkade hitta sin korv. Jag vet med bestämdhet att han vittrade mycket på ett ställe där vi skulle över ett litet surhål. Han missade i alla fall slutbelöningen, men det spelar ju ingen roll för det visste ju inte han.

Nu har såväl hundar som människor sovit här i eftermiddag och jag vaknade för en timma sen. Jonas har varit iväg och köpt tacos som vi ska äta om en stund. Hundarna är fortfarande trötta och nöjda känns det som och det värmer ett mattehjärta! Nu åker Bamse hem i morgon och det kommer kännas lite tomt! Vi gillar den kelsjuka lilla pälsbollen! :)

 

Att utöka tiden

Published on February 25, 2010 in Agility, Apportering, Belöning, Friskvård, Mumma and Spår. 1 Comment

Jag har precis avslutat ett samtal med en god vän, Veronica. Hon födde det tokiga tanken i huvudet på mig att jag och Mumma kanske faktiskt skulle försöka oss på att tävla spår fram i maj. Jag bara pratar och pratar om det, men det blir aldrig av. Det stora hindret har väl varit apporteringen hittills, men nu ser ju det ganska bra ut just nu. Dessutom så är väl förmodligen inte målet att bli klassetta utan att komma till start över huvudtaget och känna om bruks är något för mig.

Hundträningen just nu är ju väldigt begränsad men vi har regelbundet träning med kvällsmaten varje kväll. Fokus det senaste har legat på apportering och ögonkontakt.

I ögonkontakträningen så kör jag “valpträningen” med att hålla ut godis i ena handen och invänta en blick från henne. Vänster hand fungerar av någon anledning mycket bättre än höger hand. Det är så fascinerande det där, att det kan vara så stor skillnad på att göra på olika sidor. Höger sida kommer dock starkt, det har utvecklats från igår då hennes huvud bara gick som en jojo mellan handen och mina ögon.

 

 

Apporteringen går också starkt framåt. Jag jobbar på att dra ut på tiden som hon håller den, helt utan andra störningar. Lottis tyckte att jag skulle försöka lägga in ett lugnt “bra” för att bekräfta att det hon gör är rätt under tiden som vi utökar tiden. Till en början så var det mer problem än hjälp, hon släppte varje gång som jag sa “braaa”. Jag har fått träna in det också, att jag kan berömma utan att hon ska släppa. Nu kan jag faktiskt berömma ganska glatt och hon håller ändå kvar.

Hon är rolig lilla Mumma, idag så blev hon väl trött på att stå och vänta på belöning (vi låg mellan 5-8 sekunder idag) och då satte hon sig självmant ned runt 3-4 grr. Jättebra ju!! Det är ju nästa steg, att hon skall kunna sitta med apporten i munnen. Jag ska försöka förstärka det ännu mer nästa pass så kanske jag får in det alldelles gratis.

Nu är det snart dags för att “avkönifiera” Mumma, hon skall kastreras den 9 mars. Jonas är inte helt positivt inställd till det, han tycker det är hemskt att vi ska skära bort känslor på henne. Igår så var vi på hälsoundersökning på Fyrfota och fick även information om hur kastreringen kommer gå till och vilka risker som finns. Jag kanske är kall och okänslig men jag tar riskerna och får mycket positivt på köpet. Den största vinsten är att hon inte kommer löpa mer och att hon inte löper någon risk att få livmoderinflammation!

När hon är kastrerad och har läkt ihop så skall vi börja på simningen igen. Det blev inte alls den vinter jag tänkt mig, varken jag eller Mumma är i den form som det var tänkt. Men! Jag och Jonas började på något som heter Indoor Walking i tisdags och tanken är att vi skall gå en gång i veckan för att komma i bättre form. Det i kombination med att Mumma skall börja tränas och även gå upp lite i vikt (hon är lite mager just nu) kommer ge bra förutsättningar för en fin spår- och agilitysäsong i vår hoppas jag!

Det blir som vanligt en spännande vår och sommar! 

 

Nu längtar vi efter sommar och sol!

 

Spårmaskinen är igång

Published on November 14, 2009 in Apportering, Bruks, Lydnad and Spår. 0 Comments

Jag har precis kommit hem från skogen med Mumma, vi har varit ute och spårat. Hon var väldigt duktig, jag är jättenöjd med henne. Det som jag lärde mig på spårkursen för Peter Mattson förra året har gått in och jag lägger inte längre så tråkiga och lätta spår till henne. Idag tror jag hon fick gå ett spår som var ungefär 300 m lång och det gick i storskog med blåbärsris och en del mossmark (ganska blött på vissa ställen).

Det som var den stora skillnaden från förra spåret hemma hos mamma var att hon hade ett helt annat uttryck redan när hon fick på sig selen, hon vittrade in i skogen och hon hade svansen i topp. Så fort jag sa spår så satte hon ned nosen och drog iväg in i skogen. Jag försökte hela tiden ha ungefär 10 meter lina ute men det var svårt eftersom den hade en tendens att fastna i den ganska risiga skogen. Detta var dock inget problem för henne, jag kunde stanna henne och reda ut och hon hade ändå vilja och motivation att dra vidare.

Jag hade på ett ställe avvikit från min ganska raka linje för att gå ned för en brant backe och sedan följa mossen utmed kanten för att sedan gå upp igen. Detta vittrade hon redan 10-15 meter innan jag gått ned och snurrade där några sekunder innan hon hittade tillbaka till spåret igen. Precis när hon kom på spåret igen så låg det en påse med godisbelöning så det var en klockren belöning för att hon tog upp spåret igen. Strax där efter bar det nedför backen och jag fick nästan springa efter henne som pinnande på som en iller.

Det är roligt att se motivationen när hon spårar, inget är viktigare än det just då. Hon går fram som en liten pansarvagn i skogen, inte särskilt snabbt eller vilt utan bestämt och med vilja. Rakt över stock och sten, genom vattenpölar och över all slags mark.

Det vi måste jobba på framöver är pinnarna. Spåret är inget problem, jag skulle gissa att hon lätt klarar att apellspår idag, men hon markerar inga pinnar eftersom hon inte ser något värde i det. Idag hade jag med 3 pinnar och 2 godisbelöning (1 pinne-godisbelöning-1 pinne-godisbelöning-1 slutpinne) och hon var inte särskilt intresserad av någon av pinnarna. De fick ligga med knäet när hon fick sin belöning men hon visade som sagt inget intresse för dem.

Jag passade på att träna lite pinnträning eftersom jag ändå var i skogen. Jag satte henne på en stubbe och sedan så gick jag framför henne och spred ut våra pinnar lite här och där. Sen sa jag varsågod till henne och så fort hon sprang fram och kikade på en pinne så klickade jag och hon fick godis. Sen gick vi runt lite i området där jag spridit pinnar och så fort hon kikade på en pinne så fick hon klick och godis. Hon varierade lite mellan att trycka nosen mot, slå tassen på eller att nästan plocka upp. Egentligen spelar det inte mig så stor roll, men det är förstås bäst om hon plockar upp om det är så att man är långt efter. Vi ska jobba med att få upp värdet på pinnarna, det ska bli den huvudsakliga träningen!

Ikväll så skall jag lägga upp min hundträningsplan för våren. Som det ser ut nu så kommer det bli lite rallylydnad, mycket tävlingslydnad, en del spår och agilityträning kommer komma längre fram i vår. Jag måste komma igång att träna min höft ordentligt, det har legat nere nu ett tag. Jag har kommit ur gängerna när det gäller den träningen. Innan jag blivit så bra att jag kan springa på den så kan jag inte träna agility så det får ligga på is tills vidare.

Vi kommer ta upp simningen igen efter jul, idag är det 2 veckor till vi åker till USA och när vi sedan kommer tillbaka så är det jul så det är ingen idé att dra igång någonting innan dess. Dessutom är det skönt med lite ledigt, vi pysslar som sagt med apporteringen hela tiden och ni som följer bloggen har säkert sett våra framsteg. Jag har jobbat mer och mer med apportbocken det sista och det har gett resultat. Jag har börjat slänga bort den en bit och så får Mumma springa och hämta den. Det går bättre och bättre!

Nu somnade Mumsan med en suck brevid mig och min sambo har duschat klart så vi ska åka och handla lite kvällsmat nu tror jag. Ha det bra!

Duktig liten spårhund

Published on October 31, 2009 in Bruks and Spår. 1 Comment

Idag har vi varit hemma i Tidaholm eftersom min lilla mamma fyllde år i onsdags. Jag frågade redan för några dagar sedan om hon skulle kunna tänka sig att lägga ett spår till oss, jag blev lite inspirerad att göra bruksarbete efter sökkursen förra helgen.

Mumma har inte spårat på hur länge som helst, jag kommer faktiskt inte ihåg när jag gjorde det sist. Jag antar att det var i senvintras nån gång men jag är inte säker. I vilket fall så är hon ruskigt ringrostig och därför så var det spåret som mamma lagt perfekt!

Mumma tog upptaget på spåret som inget och spårade nog bara runt 10 meter innan hon fick sin första belöning, en toarulle med en köttbulle i. Hon blev väldigt förvånad och glad givetvis och låste sig lite vid belöningen innan hon drog iväg i spåret igen. Ju längre spåret gick desto mer beslutsam och glad blev hon och hon stötte på mellan 6-8 toarullar med köttbullar med varierande mellanrum. I början var hon lite långsam och med hög nos men hon jobbade upp sig mer och mer. Jag är jätteglad för att det gick så bra och framförallt att det var ett så perfekt spår för henne, inte så himla lätt men ändå väldigt motiverande! Tack Mamma! :D